Färdigskrivet

OM någon till äventyrs skulle komma in på den här bloggen så är det nog ganska lätt att förstå att den har blivit övergiven. Min tanke med två bloggar var att skriva om mitt vardagsliv i en mer personlig blogg och om djupa politiska tankar i den här. På så sätt ville jag vara mindre tråkig i den personliga, som kanske läses av folk som inte själva är politiskt intresserade. Men en person hjälpte mig att förstå att det ju blev någon slags personlighetsklyvning: jag är jag antingen jag är personlig eller "politisk". Så jag samlar ihop mina tankar, av olika slag, i en enda blogg www.ingersvardag.blogspot.com
Välkommen dit - om Du vill. Kommentera gärna!

Telefonservice

Jag har brutit foten och blivit gipsad som akutpatient i Västervik. Nu är jag åter i Örebro och här ska gipset tas bort efter fyra veckor. För några dagar sedan ringde jag ortopedmottagningen på USÖ för tid för gipsborttagningen. Det blev 40 minuters väntan i telefonen och det är OK - men med ny teknik var det helt onödiga minuter. Under min väntan hördes varannan minut en käck röst som sade "det är fortfarande kö men vi tar snart emot ditt samtal, tack för att du väntar". Jag skulle ha velat veta vad som menades med "snart", t ex som när man ringer Dramaten: "det är tolv samtal före". Då kunde jag ju veta om jag faktiskt skulle vänta eller i stället återkomma.

Nu har jag just ringt ortopedmottagningen i Västervik. Där ombads jag knappa in mitt telefonnummer och fyrkant eller att vänta kvar. Jag knappade in och fick besked att jag skulle bli uppringd c:a kl 8.25. Kl 8.23 ringde en vänlig människa och på två minuter var hela ärendet uppklarat.

Så skulle jag vilja att vi får det när vi ringer till vår sjukvård i Örebro läns landsting. Jag har framfört det till Patientnämndens ordförande.

En eller två bloggar?

I senaste numret av Dagens Samhälle finns ett helt uppslag med rubriken Facebook och bloggar avgör kommunvalet. Många politiker sägs komma att använda nya medier i valrörelsen. I nätupplagan har man för säkerhets skull en Facebook-skola, så att jag och andra kan sätta oss in i vad det innebär att vara ansluten till Facebook.
Jag tänker inte ansluta mig till Facebook - det verkar tidsödande och jobbigt. Det gör också, såvitt jag förstår, att twittra - det verkar som man måste vara online hela tiden. Däremot är det roligt att blogga. Jag har två bloggar, en för mina nära och kära i en ganska vid krets, en med politiska reflektioner. När jag läser Dagens Samhälles råd verkar det som att det inte är någon bra idé att ha två bloggar. Man ger fem råd till bloggare. Det första är "Inte för tråkigt! Blanda politiskt-personligt, hitta en balansgång, föreläs inte.
Jag vet inte om någon läser min politiska blogg, däremot den personliga. Om någon är mer intresserad av en politisk blogg - om än aldrig så anspråkslös - så kan man tänka sig att den personen skulle bli irriterad över att läsa om Zorro, se bilder av Zorro och allmänt höra om min vardag. Så nu när jag har kommit så här långt i mina funderingar så lutar det ändå åt att jag fortsätter att ha två bloggar... Men det är kul att blogga! Och ju fler bilder desto roligare!

Kyrkovalet

Jag har förtidsröstat i kyrkovalet - det som kallas "det glömda valet". Jag är medlem i Svenska kyrkan och vill ta ansvar för mitt medlemskap. Jag är ju också angelägen att socialdemokratiska värderingar har ett starkt inslag i kyrkans politik. Och idag hittar jag ännu ett skäl till att rösta - nämligen när jag läser dagens Nerikes Allehanda: i en artikel intervjuas Sverigedemokraternas första namn på alla deras listor, Daniel Spiik. I en anna intervjuas statsvetaren Henrik Oscarsson på Göteborgs universitet. Han skriver om SD "om partiet har en för hög svansföring kan det mobilisera väljare som inte gillar Sverigedemokraterna och som annars inte skulle gå och rösta". En väldigt hög svansföring tycker jag att Daniel Spiik har i intervjun. Lågvattenmärket är (och det står också på tidningens första sida) när han säger om homosexualitet att "det enda tråkiga är när flickor är lagda åt det hållet. Det försämrar ju oddsen för en annan". I ett uttalande har Daniel Spiik säkert helt rätt: "många röstar nog för att vi inte ska få mer utrymme".

Socialpsykiatrins arbetsverksamhet

Intressant eftermiddag på besök hos socialpsykiatrins arbetsverksamhet. Café för kravlös social samvaro, dagverksamhet för social träning, mer strukturerad arbetsträning och till sist arbetsträning på öppna marknaden är olika nivåer i verksamheten. En arbetskonsulent hjälper till att hitta praktikplatser och stöder dem som får en sån. Men få är intresserade av praktikplats och ännu färre av anställning. Många värnar den trygghet som sjukersättningen ger och vill inte ens riskera sitt bostadstillägg. På så sätt hindrar ju faktiskt trygghetssystemet den normalisering som kan vara möjlig. Kanske är det inte enbart den ekonomiska tryggheten man värnar utan också den relativt kravlösa tillvaron på verksamhetens arbetsplatser. Hur ska man hjälpa människor att våga?

"Opposition, det är konspiration"

Konspiratörer?

Marie Wirde, politisk sekreterare för Vänsterpartiet i Örebro, inleder sin debattartikel i dagen NA med ett citat av Jean Baptiste Bernadotte, eller Karl den XIV Johan. Hon syftar på den diskussion som förs i Örebro mellan de politiska partierna och som gäller Bernadottejubileet här 2010. Jag får en bredare association, nämligen till relationen över huvud taget mellan de partier som är i majoritet och de partier som f n är i opposition. Jag tänker närmast på den icke-information som kommer en nämnds opposition till del om vad som rör sig i verksamheten.

När man låter sig nomineras till en politisk nämnd med den ena eller den andra inriktningen så är det ju (oftast) för att man har ett särskilt intresse för nämndens frågor. Så blir man vald och -kanske, som jag i "min" driftnämnd - t o m med en plats i nämndens presidium. Så följer man utvecklingen på området, läser utredningar, rapporter, tidskrifter, tänker och funderar, håller (så gott man kan) kontakt med nämndens verksamheter och den vanliga örebroaren. Kanske skulle vi vara en tillgång i resonemang om förnyelse och utveckling men så accepteras vi inte av den politiska majoriteten. Förklaringen måste väl ligga i att man aldrig kan veta om det ändå inte är så att opposition är konspiration...

Och - skam till sägandes - så var det också ofta under den förra mandatperioden med S/V i majoritet.

Att slå över bältet - eller helgar ändamålet medlen?

"Friska och hårda slag över bältet ska det vara i politiken" skriver Åke Eriksson idag i Nerikes Allehanda. Det handlar om en duell (kan man kanske kalla det) mellan Staffan Werme (FP) och Murad Artin (V). Sakfrågan gäller att boka, eller låtsas boka, torg för att hindra andras aktiviteter.
Ett slag över bältet (eller är det under bältet?) utdelar Rasmus Persson till socialdemokratin i en debattartikel med rubriken "Vi måste tänka nytt". Underrubriken är "Social ekonomi är ett sätt att få fler utanför arbetsmarknaden i jobb". Om man undantar ett stycke + en mening i artikeln - de saknar helt relevans i sammanhanget och skymmer hans budskap - så är det lätt att instämma i det ena av hans budskap: kommuner, landsting och staten kan göra så mycket mer för att stödja den sociala ekonomin, dvs kooperativ, stiftelser etc som bedriver verksamhet utan vinstintresse och med personal som tidigare stått utanför arbetsmarknaden.
Särskilt långt från arbetsmarknaden står personer med omfattande funktionsnedsättning av olika slag. För dem borde Örebro kommun ta ett mycket större ansvar genom att erbjuda praktik och anställning utifrån den enskildes styrkor, inte svagheter. Det är lätt att instämma i det som Rasmus Persson skriver om arbetets betydelse, "Det är genom att ge människor ansvar som du bygger upp människors självkänsla. Utan att du har en känsla av att bli behövd går du ner dig." Men det måste inte vara enbart genom den sociala ekonomin som "människor (får) en gemenskap och möjlighet att ta ansvar efter sin egen förmåga". Det går också bra att åstadkomma detta genom ett gott stöd i en anställning i Örebro kommun.
Men, nej, ändamålet helgar inte medlen här. Slaget över (eller under) bältet gav lite smolk i det glada budskapet...

EU-valet

Klok mamma, se nedan

Knappt tre timmar kvar - sedan får vi långsamt veta resultatet. Örebro arbetarekommun har sjudit av aktiviteter vecka efter vecka, sms har kommit bittida och sent: kom och hjälp till! Litet har också vi gjort men många, många har gjort mycket, mycket mer. Men också i det tysta har jag agerat - genom att påminna nära och kära och alla, vars bloggar jag läser, om betydelsen av att rösta. Min mamma sade inför min allra första röstning för sådär 50 år sedan: "Om man bor i ett land där man får rösta så ska man göra det!" Och det gäller fortfarande!

Och nu är det snart valvaka i "högkvarteret" på Stortorget 19.

Personlig assistans på entreprenad, återigen nej!

På onsdag är det programnämndssammanträde. Som beredningsärende kommer frågan om att lägga ut kommunens personliga assistans på entreprenad. Vi i S och V reserverade oss mot beslutet att ens lämna frågan till programnämnden för utredning - vi utgick från att det var samma sak som att lägga ut verksamheten på entreprenad. Nu finns ytterligare skäl att behålla verksamheten i egen regi. Ett skäl är att vi inte har en aning om vad den nya LSS-lagen innebär. Remisstiden har förlängts, lagen kommer inte att träda i kraft 1/1 2010 utan tidigast 2011 och ingen vet hur beslutet blir. Alltså kan vi inte åberopa innehållet i den statliga utredningen för konkurrensutsättning. Det finns ytterligare åtminstone ett nytt tungt vägande skäl emot. Jag har punktat upp min uppfattning på ett papper och stämmer av på gruppmöte i morgon kväll. Därefter, alltså, nämnd på onsdag...

Roligaste bloggen

Den roligaste bloggen att läsa med träffsäkra (och ofta bitska) kommentarer är Johns blogg. När jag har bloggläsning är hans blogg den första jag öppnar. Helt obetalbart är hans inlägg om det folkpartistiska självmålet häromdagen. Rubriken är Enbart ett tydligt beslut från "alliansen" idag - Folkpartiet har en usel miljöpolitik.

Om välfärdens kärna - en gång till

I senaste numret av Etc skriver våra landstingsråd (S) under rubriken Vad vill Ni göra med välfärden? Frågan ställs till den borgerliga oppositionen i landstinget. Landstingsråden är, förstås, oroliga över landstingets ekonomi som ju till största delen beror på kraftigt minskade skatteintäkter - inte på att "S har slösat bort landstingets pengar" för att citera rubriken i en tidigare artikel skriven av borgerliga företrädare i landstinget. Landstingsråden (S) efterlyser från oppositionen ansvarstagande i stället för påhopp, konkreta förslag på verksamheter och områden där det går att effektivisera.
Om detta ska tolkas som en allvarligt menad önskan om gemensamma ansträngningar för att klara situationen så vill jag applådera de socialdemokratiska landstingsråden. Både landstinget och vår kommun har enorma kostnadsminskningar framför sig - men ändå var sitt samhällsuppdrag att ta ansvar för. Att, med öppenhet och i så stort samförstånd som bara är möjligt, försöka lösa detta verkar helt självklart - hur ska det annars gå till?
Nu till min rubrik: I artikeln i Etc skriver landstingsråden - och man kan märka en viss irritation: "Allt oftare talar nu företrädare för de borgerliga partierna om värnandet av välfärdens kärna, för något år sedan var det välfärden som gällde, nu förefaller detta ha snävata in till en kärna. Om det nu är så tydligt att det är kärnan som ska värnas skulle vi vilja ha svar på vad det är som kan bantas bort i landstingets verksamhet, vad ryms inte i den borgerliga kärnan? Vi socialdemokrater anser fortfarande att det är viktigt att värna hela välfärden och inte bara kärnan."
Det är när jag läser detta som jag blir tveksam: är önskan om gemensamma ansträngningar allvarligt menad?

Ekonomiska restriktioner i kommunen

Kommunledningen har bjudit in alla kommunens förtroendevalda till en genomgång av kommunens ekonomi i det besvärliga läge som råder. Det var många som bänkade sig i aulan i Wadköpings utbildningscenter i kväll. Ekonomichefen berättade om anställningsstopp, inköpsstopp, restriktioner när det gäller kurser, resor utanför kommunen, aktiviteter, konsulttjänster och projekt, minskning av anslag till politiska partier med 10.000 per KF-mandat. Allt ska dock ske med omdöme, inget "idiotstopp" alltså. Och med dessa restriktioner avstår kommunledningen från att lägga ut ytterligare formella sparbeting!
Lite har därmed majoriteten gått (S) till mötes. Vi krävde minskad kostnader för kommunalråds- och oppositionsrådsverksamheten och minskning av konsultkostnaderna.
Budskapet var: vi måste tillsammans göra det yttersta för att minska kostnaderna 2009-2012 med 551,4 miljoner kronor - åtgärdsnivå kallade ekonomichefen detta.
I "min" nämnds förvaltning pågår ett intensivt arbete för att minska kostnaderna. På måndag samlas ekonomiutskottet igen för att ta del av reduceringens siffror. Igår träffade jag och andra cheferna för personlig assistans. I den nya organisationen för den verksamheten och med två kraftfulla chefer går det nog att komma till rätta med en del av överkostnaden för personlig assistans - dessutom utan att det drabbar de assistansberättigade.

Välfärdens kärna - igen

I söndags skrev jag om de nya tiggarna och om mina funderingar betr. hur de har det, vilka de är, hur de kommit mm. Jag frågade min vän socialnämndsledamoten, som berättade att deras situation är väl känd av socialtjänsten och polisen. Att det förekommer inslag av människohandel bland dem är också känt. Men om socialtjänsten och polisen agerar till hjälp för dessa människor eller om de enbart agerar betraktare - om detta fick jag inget besked. Så frågan kvarstår: hur har de det egentligen?

"Vem granskar granskarna?"

Frågan är Staffan Wermes i hans blogginlägg efter Uppdrag gransknings reportage i förra veckan från en vårdavdelning för dementa. Båda blev vi upprörda av reportaget men av alldeles olika anledningar - och Staffan Werme såg inte ens programmet utan blev upprörd s a s efter hörsägen. Kolla gärna våra respektive inlägg, mitt i onsdags och Staffan Wermes i torsdags, tror jag. Man kan ju också så här i efterhand se programmet på "webben".
Men frågan kvarstår: vem granskar granskarna? Ja, det är väl Pressens opinionsnämnd, Konstitutionsutskottet, rättsväsendet allt efter vad det gäller och allt efter vilken granskare som ska bli granskad. Jag gillar väldigt mycket Uppdrag granskning - lite tillrättalagt ibland, kanske, men man lyfter fram tokigheter som annars skulle leva vidare i det fördolda.
Ännu mer tycker jag om DN:s Maciej Zaremba. I går hade han ett reportage på tre helsidor om en romsk familj i Haparanda. Hela kulturbilagans förstasida bestod av en enda rubrik: Är alla lika inför lagen? Eller gäller särskilda regler för familjen Grönfors i Vojakkala by?
Maciej Zaremba skriver om familjen Grönfors, om hur en vuxen, utvecklingstörd son i familjen hugger en yxa i huvudet på en antagonist och, tillsammans med sina systrar, en bror och fadern, döms till 22 års fängelse. Reportaget handlar om bakgrunden till detta dåd. Journalisten har inför sitt reportage gjort femtio intervjuer och arbetet har tagit tre månader. Reportaget beskriver fördomar och systematisk bojkott, den huggnes skändning av mamma Grönfors´ grav, hot, tillmälen och förstörelse som den huggne gjort sig skyldig till. Det finns likheter med dödsskjutningen i Rödeby.
Inte Uppdrag granskning men TV3:s Insider har gjort reportage så att säga från den andra sidan: familjen Grönfors har här framställts som "vettvillingar som i decennier terroriserat grannskapet.
I DN-artikeln träder nu grannar och bybor fram och berättar om bojkott mot dem som "hjälper zigenare". Det är så dags nu att reagera kan man tycka och man kan fundera mycket över hur ett fåtal personer - en präst, en politker/företagare och några till - kan få så mycket inflytande över en hel by. Fanns inte en endaste person med civilkurage i Vojakkala by?

Wadköpings s-förening i Oset

Idag har vi genomfört vår, numera, årliga aktivitet vid Rosenbergs stuga i Oset. En vårsöndag varje år samlas styrelsen med kaffe, saft och kakor. Så parkerar vi oss vid ett bord intill Rosenbergs stuga och erbjuder alla förbipasserande förfriskning och samtal - om väder och viner, om fågellivet eller om politiken. En del tycker att det är skumt att vi bjuder på kaffe, andra kliver glatt fram när vi ropar an dem. Den här gången påminde vi dem vi mötte om EU-valet den 7 juni. Vi ser det som ett sätt att visa upp oss - "här är vi, alltså finns vi" för att travestera ett slitet uttryck. Förutom att vi träffar nya människor - en skulle rösta på Soting, en på Åsa Vestlund - har vi ett par timmar av avspänd samvaro oss emellan i styrelsen. Och den här gången var vädret så vackert och det var så varmt att hunden Zorro måste gå ifrån ett tag och ta ett dopp i sjön...

Valupptakt

Lars-Erik Soting, vår EU-kandidat talade om sin hjärtefråga: jobben

Lite glest på torget men Åsa Westlund var där

Det blev lite fel i kronologin. Egentligen skulle jag ha skrivit om valupptakten först och kommenterat dagens insändare i NA efter det. Men varav hjärtat är fullt talar munnen! "Välfärdens kärna" och de nya tiggarna tryckte på och jag glömde alldeles bort gårdagens valupptakt inför EU-valet.

Valupptakten var en stor satsning från Socialdemokraterna i Örebro. Oppositionsråden i kommunen, landstingsråden, de politiska sekreterarna, våra riksdagsledamöter, ombudsmännen - alla var på plats men av oss vanliga socialdemokrater syntes inte så många. Soting talade och Åsa Westlund talade, båda mycket tydligt och klart om arbeta och klimat - två ödesfrågor i valet.

Min s-förening, Wadköpings, tar vid i eftermiddag. Då tar vi kaffe och informationsblad och drar iväg till Rosenbergs stuga i Oset. Där hoppas vi, som tidigare i flera år, träffa avstressade vandrare som har tid för en kopp kaffe och ett informellt samtal. Vädret är fint, solen skiner.

Om välfärdens kärna

En intressant insändare i dagens NA har rubriken "Välfärdens kärna är bara retorik". Signaturen "Insider" i Hallsberg skriver här om vad man skulle kunna kalla "välfärdens kantring". Insändaren skriver bland annat om hur socialtjänstens försörjningsstöd förändrats från ekonomisk hjälp i mer eller mindre akuta situationer till en direkt försörjning för unga arbetslösa, som inte hunnit kvalificera sig för a-kassa, och till personer som genom försäkringskassans nya regelverk förlorar sjukpenning eller sjukersättning. Välfärdens kärna är, för mig och många andra, det socialförsäkringssystem som vi haft och utvecklat sedan åtminstone 70 år. Ekonomiskt stöd från socialtjänsten har sedan 1950-talet till och med i sin benämning angett att det gäller mer eller mindre tillfällig hjälp: socialhjälp, socialbidrag, försörjningsstöd.
Insändaren i NA skriver om "Välfärdens kärna" inom socialförsäkringen: Det märkliga är att försäkringskassan beskriver ovanstående (dvs sjukersättning som tas bort, min anm) med att ohälsotalet minskar, vilket inte har något med hälsa att göra, bara att någon annan än Försäkringskassan betalar.
Vad man än menar med "välfärdens kärna" så ingår inte de nya tiggarna i den. De sitter utanför Krämaren, vid Nikoalikyrkan och på andra platser där människor rör sig. Vem är de, varifrån kommer de? Är de kanske offer för en människohandel, som vi inte kan greppa och därför "inte ser"? Står någon i närheten av dessa till synes ensamma människor, kontrollerar och samlar in deras "inkomster"? Var finns dessa människor om natten? Hur lever de?

Politisk tystnad

Min nämndkamrat John skriver i sin blogg om majoritetens tystnadskultur. Hans exempel är ett ärende vid gårdagens nämndsammanträde i Nämnden för funktionshindrade nämligen icke-informationen om en utsedd entreprenörs avhopp från det uppdrag han åtagit sig. Är budskapet från majoriteten till förvaltningen "säg inget till oppositionen"? Hur det än är med detta så känns det egendomligt att, som andre vice ordförande i nämnden, ena stunden vara en samtalspartner och en stund senare uppleva sig helt förbisedd. Vårt uppdrag i nämnden borde ge större utrymme för gemensamma strävanden för den verksamhet vi har ansvar för - här finns inte anledning till så många partipolitiska meningsskiljaktigheter - och de som finns är kända på förhand.

Om äldreomsorg

Idag Uppdrag granskning. Programmet handlade om svensk äldreomsorg. En ensam undersköterska var satt att, kvällstid, vårda en hel avdelning med personer med demens. Till sin hjälp hade hon en s k springare, dvs en annan undersköterska som skulle, verkligen, springa mellan fyra avdelningar. Den permanenta undersköterskan försökte vara överallt, oföränderligt vänlig och omtänksam. Hon förde en och en av de boende till matbordet, matade lite här och tröstade lite där, hämtade smörgås och fil till en kvinna som inte gillade maten, avbröt allt när en annan kvinna kissade på sig. Bytte några ord med "springaren" som dock fick rusa iväg till en annan avdelning eftersom någon hade fallit där. Alltså, hur är det möjligt att organisera äldreomsorgen på detta sätt?
Ylva Thörn, Kommunals ordförande, var intervjuad efter programmet. Hennes recept/krav för rimlig äldreomsorg var mer skattepengar, äldreomsorgen ska vara solidariskt finansierad. Och så måste det ju vara. Rimligen borde dock det nationella högkostnadsskyddet för avgifterna göras om. Som det nu är räknas inte kapital som avgiftsgrunande vilket får till följd att en person med precis hur mycket pengar på banken som helst men med en liten pension får sin äldreomsorg till samma pris som en person med låg pension och inga pengar alls. Så borde det inte vara.

Om dubbelmoral

Programnämnd Social Välfärd har nyligen genomfört en upphandling i konkurrens av två gruppboenden för personer med bl a utvecklingsstörning. Som representant för oppositionen i Nämnden för funktionshindrade, inom vars ansvarsområde gruppboendet kommer att finnas, har jag ingått i den grupp som förberett upphandlingen. I gruppen talade vi mycket och engagerat om betydelsen av att ett idéburet företag fick åta sig driften av gruppboendet. Detta skulle bli en garant för god kvalitet och inlevelse i de boendes liv. I förra veckan antogs en entreprenör (http://www.na.se/artikel.asp?intId=1474710 ) till gruppboendet. Det företag, som fick uppdraget, var inte en idéburen organisation utan en del av ett multinationellt företag: Carema Orkidén AB.
Carema Orkidén AB är en del av Carema Vård och Omsorg som är ett helägt dotterföretag till Ambea AB. På företagets hemsida redovisas ägarstrukturen: 75 % av bolaget ägs av 3i Group pic och 3 i fonder, 15,9 % av Governement of Singapore Invesstment Corporation (GIC) och 9,1 % av styrelse och ledning.
Skillnaden mellan ett idéburet företag och ett multinationellt är så stor att man knappt kan föreställa sig den. Vilken inlevelse i verksamheten, vilka ansträngningar för god kvalitet kan detta stora företag göra och vilket budskap kommer att sändas från Singapore? Tanken var att äntligen kunna förverkliga idéer om social ekonomi och en förening mellan kommunen och det civila samhället. Resultatet känns som en besvikelse och lösningen som en dubbelmoral.

Första maj

Min s-förenings banderoll bärs upp av vår ordförande

Ordning och reda

Björn och Eva, två av dem som såg till att det blev ordning och reda

Arne Bergqvist

Första maj är något alldeles särskilt i mitt liv. Det handlar om att visa att vi finns, vi socialdemokrater. Det handlar om våra budskap och det handlar om gemenskapen mellan oss alla. Jag förstår den känsla som gjorde att man förr tog på sina finaste kläder och vandrade iväg till demonstrationen med hela barnaskaran.

Årets första maj firades (och ordet "fira" känns ju alldeles rätt) i strålande vårväder, ja, det blev nästan en sommardag. Vi samlades vid Kraffts måleri och sakta anslöt sig medlemmar och sympatisörer. När demonstrationståget startade var vi många.

Årets förstamajtalare var Jan Eliasson. En god talare! Ett av hans budskap var " glöm inte att det finns en värld utanför Sverige". Passar bra ihop med vårt nästa medlemsmöte som har arbetsnamnet "Vänd dem inte ryggen" och ska ha utvecklingen i Baltikum och särskilt i Lettland som tema.

Och medan vi samlades inför avmarsch fick Wadköpings s-förening en ny medlem, faktiskt den tredje den här veckan!

Tekniknörd eller politiker?

Rubriken är partikamraten Björn Sundins i S-krönikan i dagens NA. Björn skriver om att blogga och twittra under pågående sammanträde, var det OK? Jag reagerade på följande: "När kommunfullmäktige i Örebro sammanträdee senast, i mars, bestämde jag mig för att testa om Twitter kunde vara en vettig kanal för att fler ska få del av vad vi folkvalda politiker gör. Det resulterade i cirka 40 korta Twitterkommentarer om vad debatten handlade om just då och fyra lite längre inlägg på min blogg där jag utvecklade frågorna. "
I sin artikel i NA efterlyser Björn synpunkter på S-krönikans innehåll. För att få bakgrunden klarare för mig gick jag till hans blogginlägg Twitter och Facebook - bra eller bara nytt? För att se vilka Twitterkommentarerna var sökte jag också upp dem och hittade dem i inlägget Twitterexperiment idag.
Nej, jag tycker inte att man ska blogga och twittra under pågående sammanträde. Varför skulle man inte hellre i lugn och ro efter sammanträdet formulera sin uppfattning. De exempel på twittring som finns med inlägget Twitterexperiment idag bidrar inte till att öka insynen, förståelsen eller intresset för kommunpolitik! Möjligen om twittringen hade innehållit något bra som "de våra" sagt. Men det blir ändå alldeles för fragmentariskt. Och att skriva blogginlägg under pågående sammanträde måste rimligen leda till att intresset fokuseras på annat än vad som sägs från talarstolen.
Den som vid ett sammanträde begärt ordet och fått det har rätt till uppmärksamhet, att möta åhörarnas blick, vara säker på att det sagda uppfattats. För en vital partipolitik är det nödvändigt att den som engagerar sig blir sedd och hörd i sitt sammanhang.
Alltså: jag tycker att twittring under sammanträden är meningslös och t o m dålig. Bloggning, däremot, är en form av ny teknik som jag gillar - om man skriver sina inlägg s a s på sin kammare. Och Facebook låter spännande...

Förstärkt regelverk för gode män och förvaltare

I sommar är det partikongress. Repskapet ska på måndag behandla en uppsjö av motioner som föreningar och enskilda s-medlemmar har skrivit i olika frågor och om olika ämnen. Också jag har skrivit en motion som min s-förening har antagit som sin egen. Rubriken är Förstärkt regelverk för gode män och förvaltare. Motionen illustrerar behovet av detta förstärkta regelverk och som exempel har jag tagit två fall: det ena i utkanten av släkten, det andra hämtat från en artikel i Dalademokraten.
Arbetarekommunens styrelse anser, som vi, att "reglerna i vissa fall kan behöva ändras, eller åtminstone att, som motionen föreslår, att översyn av reglerna görs". Förslaget till måndagens rep.skap är att anta motionen som arbetarekommunens egen och skicka den till partikongressen.
Så får vi se vad som händer efter detta!

Ensamkommande flyktingbar

I en debattartikel i NA idag skriver Rasmus Persson och Lena Widing om kommunens satsning på ensamkommande flyktingbarn. I artikeln beskriver författarna boendet för flyktingbarn och -ungdomar, som kommit till Sverige utan sina föräldrar. Pionjären heter boendet och här får ungdomarna bo tills deras ansökan om uppehållstillstånd är avgjord. I Pionjären finns personal som hjälper till med introduktionen till det svenska samhället.
Innan Pionjären fanns hade min s-förening ett medlemsmöte dit vi inbjöd kommunens invandrarchef. Hon kunde berätta om ungdomar som s a s togs omhand hos landsmän, som falskeligen utgav sig för att vara ungdomarnas släktingar men som i stället på olika sätt utnyttjade ungdomarna. Och dessa nykomna ungdomar kunde ju inte språkligt sett kommunicera med de svenska myndigheterna som skulle följa upp deras placering. Vi skrev en motion om detta och krävde bättre kontroll från socialtjänstens sida.
Även för de ungdomar, som verkligen kom till sina släktingar i Sverige och behandlades väl av dem, behövs en god introduktion. Jag är övertygad om att Pionjären ger den möjligheten. Och det är lätt att instämma med Rasmus Persson och Lena Widing när de skriver om den krävande och farliga resa som dessa barn/ungdomar ska klara av, förutom att skiljas från sina föräldrar, och de svårigheter med bl a språk och kultur som väntar i det nya landet.
Jag delar alltså Rasmus Perssons och Lena Widings stolthet och glädje över Pionjären och tror, som de, att en god introduktion ger ungdomarna möjlighet att bli del av det samhälle de kommit till.

Att vara i opposition

Att vara i opposition - om detta har jag skrivit tidigare. Idag funderar jag alldeles extra över vad det innebär rent allmänt men i synnerhet vad det innebär om man ingår i ett presidium, dvs i mitt fall är andre vice ordförande i en nämnd. Just idag har det inneburit att på förmiddagen delta i ett utskott där majoriteten och oppositionen tillsammans och med stor inlevelse har diskuterat hur vi ska kunna minska nämndens kostnader utan att det drabbar dem vi ska stödja. Vi har "vänt på alla stenar", vi har ställt knepiga frågor till tjänstemännen, gett utredningsuppdrag - allt i en gemensam strävan att vår kostnader ska rymmas i de nya, krympta ramarna. Ett möte där det verkligen kändes att vi hjälptes åt.
I går var det nämndsammanträde med diskussioner i god stämning.
På eftermiddagen idag deltog jag i ett möte där det visade sig att något allvarligt hänt i vår verksamhet och att förvaltningschefen känt till det sedan före påsk och ordföranden sedan igår då hon kom hem från utlandsresa och inte var tillgänglig dessförinnan. Om nu ett presidium är nämndens ledning så undrar jag varför förvaltningschefen inte kontaktade mig före påsk eller varför ingen av dem nämnde något om det skedda vid något tillfälle under gårdagens långa sammanträdeseftermiddag...
Eller är presidiets uppgift enbart att förbereda nämndens sammanträden? Det går runt i mitt huvud! Och det känns INTE roligt.

Om feriepraktik

På oppositionskansliet har man uppmärksammat att Arbetsförmedlingen Rehab inte längre medverkar till att finna sommarjobb som är anpassade för ungdomar i gymnasiesärskolan. Hur kan man bara sluta med det? John skickade över dels en interpellation där Lena Baastad frågar vem som nu ska göra det, dels ett pressmeddelande i frågan. Jag hoppas att detta kommer att uppmärksammas ordentligt i pressen och det gäller ju inte enbart elever i gymnasiesärskolan utan också i RGD och RGH och ungdomar som är rullstolsburna, ungdomar med nedsatt syn och ungdomar med alla andra funktionsnedsättningar som gör att de behöver särskilt anpassade jobb.
Jobbfrågan för personer med funktionsnedsättning är överhuvudtaget en ödesfråga i vår handikappolitik. Möjlighet att leva som andra förutsätter tillgång till arbetsmarknaden enligt vars och ens förutsättningar. Att ha en uppgift och arbetskamrater, att ha en inkomst och att betala skatt.
I nästa vecka anordnar Programnämnden föreläsningar på temat "hur får personer med funktionsnedsättning en chans på arbetsmarknaden". Jag ska sitta på första bänk!

Pressmeddelande från alliansen

Min partikamrat John, som har koll på det mesta, skriver i sin blogg om vår politiska majoritets senaste pressmeddelande. Pressmeddelandets rubrik är Socialdemokraterna använder kommunens resurser regelvidrigt - igen. När jag läser pressmeddelandet förfäras jag, liksom John, över den enormt dåliga språkbehandlingen i texten. John hittade 16 skrivfel och ett faktafel i den ganska korta texten, jag hittade ytterligare ett språkfel och ett skrivfel. Det värsta måste väl vara, jag utgår från att det är ett skrivfel, att man gav Staffan Werme benämningen (s), dessutom med liten bokstav genomgående för alla partibeteckningar.
Det man skriver är ens ansikte utåt, sade en lärare en gång och syftade på språkbehandling och stavning. Hur kan kommunalrådskansliet i Örebro kosta på sig att ha ett så dåligt ansikte utåt?
Sedan kan jag väl fundera över varför man inte använde Socialdemokraternas kuvert om man nu skulle skriva till grannarna till den blivande idrottshallen... Då hade det ju också synts att partiet och inte kommunen betalade portot.

Sämre villkor för unga med funktionsnedsättning

Idag har jag fått infört en debattartikel i Nerikes Allehanda. Jag skickade den i förrgår kväll och idag finns den i tidningen, så snabbt!
Det jag reagerat över är förslag i en statlig utredning, Brist på brådska, att försämra försörjningsmöjligheterna för de allra flesta unga som idag har aktivitetsersättning. I stället ska arbetslinjen gälla fullt ut för alla utom dem som nu och för alltid konstateras helt sakna arbetsförmåga. Det är en helt omöjlig lösning försörjningsmässigt för dem, som inte tillhör den gruppen utan har, eller kan utveckla, en viss arbetsförmåga.
I dagens Dagens Samhälle, tidning för Sveriges kommuner och landsting, står idag en artikel med precis samma uppfattning som min!
Jag har nu en lång stund försökt att länka till min artikel och till den i Dagens Samhälle. Tyvärr överstiger det min tekniska förmåga!

Ramavtal för permittering och utbildning

Jag kommer just från medlemsmöte i Wadköpings s-förening. Vi har haft besök av Lars-Erik Soting, i kväll i skepnad av ombudsman i IF Metall. Rubriken var Kan man sänka löner för att rädda företag? När kvällen var slut förstog vi att vi missuppfattat det hela och att rubriken inte var relevant. Man sänker, inte löner, inkomster för att rädda jobben! Inte många, men några företag och fackklubbar, har tecknat avtal som heter som rubriken. Man behåller sin timlön men går ner i arbetstid, t ex minskar med en dag i veckan.
Vår förenings styrelse diskuterade i måndags om det är en åtgärd på väg till konkurs. Så är det inte, fick vi veta. En värdering av företaget görs innan avtal tecknas. Men OM ett företag nalkas konkurs i alla fall så är receptet att öka inkomsten till den nivå där den var före det nya avtalet och dessutom retroaktivt. Därmed återgår 12-månadersinkomsten till det tidigare och a-kassan påverkas inte av avtalet, ej heller den statliga inkomstgarantin.
Diskussionens vågor gick heta. Det var många om och men. Vi enades om att det inte gick att förbereda sig för det plötsliga som kom och att den här konstruktionen, genom att det går att häva avtalet inför ev konkurs, ändå är det bästa - i denna värstingsituation.
Vi diskuterade också lönesänkningar vid övergång från treskift till tvåskift till dagtid. Den processen minskar inkomsten drastiskt - men det är ju inget att göra åt...
Och som Peter sade: krisen har ju inte mer än börjat...

Sämre för unga med funktionsnedsättning

Partikamraten John tipsade om en artikel som ledde till att jag på nätet sökte reda på betänkandet Brist på brådska. Jag tycker inte om innehållet i betänkandet, ser det som ytterligare ett sätt att minska regeringens ansvar för vid sjukdom - och nu vid omfattande funktionsnedsättning. Jag har skrivit en debattartikel och skickat till Nerikes Allehanda och en motion till Örebro Arbetarekommun. Motionen har jag också skickat till Lennart Axelsson, riksdagsledamot (S) på Örebrobänken och ledamot i socialförsäkringsutskottet. I motionen framhåller jag, med stöd av styrelsen i min S-förening, att det är omöjligt att fatta beslut enligt andan i betänkandet. Hela frågan om ekonomiskt och annat stöd till unga med funktionsnedsättning måste utredas vidare.

Bilderna här ovan är tagna vid gårdagens styrelsemöte - som vanligt en trevlig tillställning. Den enda person, som inte är medlem i S är den unge mannen i Ewonnes famn. Han heter Arvid.

Mer om tandvård

Nu har jag också läst en dubbelsidig artikel i dagens DN om tandvårdens brister. Artikelns rubrik är Det är en fasansfull skam att vara tandlös". Björn Klinge, professor i odontologi har låtit tillverka en protes som gör att han ser tandlös ut. Så här säger han om folks reaktioner när han bär den: Folk backade in i väggen när jag talade med dem - ingen ville ha med mig att göra!..."
I artikeln läser jag om tandvårdsförsäkringen genom tiderna: "Dåliga tänder har länge varit en klassmarkör i Sverige. Den tandvårdsförsäkring som infördes 1974 skulle ända på den saken: all tandvård subventionerades, folktandvården byggdes ut och staten reglerade tandläkarnas priser... Men under 1990-talets ekonomiska kris urholkades tandvårdsförsäkringen och efter regeringen Perssons tandvårdsreform 1999 blev det ännu mer kostsamt att gå till tandläkaren."
Det är smärtsamt att veta att vårt parti står för en förändring som ökar, inte minskar klasskillnaden vad gäller goda tänder.
Jag tycker som Björn Klinge, som i DN-artikeln säger att han i många år propagerat för att tandvården ska ingå i sjukförsäkringen och därmed omfattas av högkostnadsskyddet för sjukvård. Dyrt för samhället! Ja, men en fråga om solidaritet och jämlikhet.

Om tandvård

Jag läste just i nätupplagan av Dagens samhälle att det i vissa kommuner finns en regel om att socialbidragstagare inte kan kräva att få behålla mer än tjugo tänder i munnen. Ordf i socialnämnden (M) i Täby uttalar sig och säger att om man går på bistånd kan man inte få allt som den som har ett arbete kan skaffa sig.
Under en lång följd av år har vi sett tandvård, på jämlika villkor, som en del av den välfärd vi vill ha. Att läsa de nya, borgerliga tankarna är som att förflytta sig långt tillbaka i tiden. Stig Dagerman skrev på sin tid i en dagsedel en kommentar till en annan socialnämndsordförandes uttalande om att ha hund: ... hund får den fattige ha, de kunde väl leka med råttor, som är skattefria och bra...
Och jag minns från 60-talet när jag var ung sjukhuskurator och ansökte för en patients räkning om tandvård - på den tiden var det protes som gällde. Jag fick nästan lova att patienten skulle leva länge så att det var värt att satsa på honom.
Bra tänder ingår i välfärden!

Att minska kostnaderna

I kväll budgetträff (S) inför 2010. Kommunens skatteintäkter väntas minska med 338 miljoner från 2008 till 2011. Redan årets budget i "min" programnämnd måste minska med 1 % dvs 20 milj kr, men med tanke på att halva året hinner gå innan vi kan vända en stora kommunskutan så behöver vi minska kostnaderna med 2 %. I juni vill KS veta vad just vi i Nämnden för funktionshindrade kan minska kostnaderna med. Vi har redan diskuterat detta i nämndens presidium och är överens mellan blocken: ökad effektivitet i förvaltningen men inte försämrade villkor för personerna med insatser.

Själv blandade jag nog ihop tankarna på budget 2010 med tankarna inför valrörelsen, som ju startade med förtroendevaldas dag den 28 februari. Jag anser att generella åtgärder i samhället tillsammans med individuella insatser ger på sikt minskade kostnader men framför allt bättre livskvalitet. Jag tycker mycket om ansatsen i den nya statliga utredningen som kan sammanfattas i sin titel, Möjlighet att leva som andra. De generella insatserna består av fysisk tillgänglighet till lokaler, gator och torg, stimulans och stöd till utbildning, insatser från arbetsförmedlingen rehab och jobb ev med lönebidrag, försäkringskassans prövning och omprövning av aktivitetsersättning, boendestöd från oss i Nämnden för funktionshindrade, uppmuntran att använda och tillgång till fritidsanläggningar mm mm.

Genom att utveckla ett synsätt, som motsvarar de nationella handikappolitiska målen, visar vi att vi verkligen anser det viktigt att ha möjlighet att leva som andra. Eller som en av deltagarna ikväll sade: Du bryr dig inte om politiken, men politiken bryr sig om dig!

Vårens studiecirkel

Ålgarn på tork

I kväll startade Wadköpings s-förenings nya studiecirkel: EU och fiskeripolitiken. I höstas körde vi studiecirkel om EU:s jordbrukspolitik: Från jord till bord. Nu har vi ett material som har underrubriken Från nät till tallrik. Rimmar inte lika bra men ganska fyndigt ändå.

Det visade sig vara svårt att få ämnet gripbart, siffrorna förskräcker. I Sverige finns 3.500 fiskare. De använder sammanlagt 1.600 båtar och tar årligen upp 210.000 ton fisk, dvs 131,25 ton fisk per båt. Kina och USA tar upp precis hur många ton fisk som helst.

För att få grepp om hela frågan bestämde vi oss för att begränsa oss till Östersjön och länderna runt Östersjön. Vi delade också ut uppgifter till nästa gång: Peter ska ta reda på lite om Östersjösamarbetet och om hur den planerade gasledningen kommer att påverka fisket. Jag ska intervjua en ålfiskar, Klas ska intervjua en laxodlare och Kjell ska kolla fiskpriserna i detaljhandeln. Vad kostar ålen, vad kostar torsken, vad kostar gösen - alltsammans god och närande mat.

Rastområden för hundar

Dino, högst i rang i Karlslundsskogen, accepterar unghunden Zorro som lekkamrat...

... om bara Zorro visar tillbörlig respekt - och det gör han så gärna.

Nu vill jag tala i egen sak! Wadköpings s-förening motionerade i höstas om inrättande av rastområden för hundar. Sverigedemokraterna hade, oss ovetande förstås, dessförinnan motionerat hos fullmäktige om rastgårdar för hundar. Det är en himmelsvid skillnad mellan rastområden och rastgårdar.

I dagens NA läser jag att tekniska förvaltningen i Örebro kommun inte vill tillskapa rastgårdar men tillhandahåller material och mark utanför stadskärnan om någon/några själva vill inhägna och sköta rastgården. Det är OK och passar säkert många.

Jag skulle vilja att mark också "avsätts" dvs förklaras vara rastområden för hundar. Rastområden ska inte vara inhägnade men för allmänheten vara kända att här finns okopplade hundar med sina hussar/mattar. Däremot måste vanliga regler gälla, t ex att man kopplar sin hund inför möte med en annan hund, tills man förvissat sig om att vänskaplighet råder.

I kväll på Arbetarekommunens årsmöte fick jag av Torgny en kopia av Södermalms informationsblad i Stockholm. Rubriken är Är du med hund? Fakta för mattar och hussar i vårsolen! Av artikeln framgår att det i Stockholm finns både rastgårdar, inhägnade, och rastområden, utan inhägnad. För båda gäller undantag från kopplingstvång på offentlig plats.
Enbart på Södermalm finns fyra rastområden och ett flertal rastgårdar.
I centrala Örebro bor det många hundar. De vill leva ett fritt hundliv så ofta som möjligt! Ge dem - och oss mattar och hussar - rastområden där de kan springa fritt!

"Jag kan inte nog beklaga..."

Ja, nu har SEB ändrat sig vad gäller de jättestora löneökningarna till direktörerna. Folk blev jättearga och statsministern vände sig från banken. SEB har omprövat sitt beslut och vd Annika Falkengren nöjer sig med sin tidigare årslön, 7 milj kronor. I NA idag redovisas bankchefernas löner i olika banker och de varierar ju väldigt: I Nordea har vd 8,4 milj i årslön, i Swedbank 8 milj, i Handelsbanken 7,4 milj. Men i Ikanobanken 1,7 milj och i ICA-banken 2,8 milj. Det måste ju räcka för att klara även ett anspråksfullt privatliv, kan man tycka.

Wallenberg göder sina chefer

Detta är en rubrik i dagens NA. Artikeln berättar om att ABB:s vd fick 147 miljoner för fyra månaders arbete. Igår såg vi i Rapport ett inslag om SEB:s högsta chefer som fått lönepåslag med 26-29% för att de har avstått bonusar. Jag minns ett tidigare inslag där bankdirektören Falkengren framträdde och berättade att hon minsann avstått från bonus - hon nämnde inte att hennes fasta lön därmed ökat med 2 milj kr per år.
Man tar sig för pannan. Vad ska man med så mycket pengar till? En av dödssynderna är girigheten - är det den som sticker fram sitt ansikte när människor tar emot - eller kanske t o m agerar för - löner som är långt bortom vad en person/familj kan behöva.
Betalar man skatt enligt regelboken så får ju statskassan i och för sig ett gott tillskott. Vad blir skatten på månadsinkomsten 147:4=36,75 milj kr?
En annan rubrik denna dag, nu i DN: Så låg blir den nya pensionen. Är man två personer med hyfsad pension så fungerar det ändå men en ensamstående, som själv får stå för fasta kostnader som hyra, el etc kan få det väldigt knepigt. Tur i alla fall att äldre med de allra lägsta pensionerna inte får en sänkning.

Personlig assistans på entreprenad, nej!

Igår sammanträde i Nämnden för funktionshindrade. Det mest spännande var frågan om att utreda om kommunens personliga assistans ska läggas ut på entreprenad. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är emot, ser ingen fördel med entreprenad för den här verksamheten och varför då ens utreda. Det måste, anser vi, finnas skäl för alternativt utförande, t ex bättre kvalitet, större effektivitet och, om man så önskar, större mångfald. Kvaliteten i vår utförda assistans är god (det tycker 94-97 % av de tillfrågade), effektiviteten jobbar vi med, mångfalden är större än vid någon annan insats - det är nämligen helt fritt att välja kommunen eller ett företag att anordna assistansen - eller att själv organisera den.

Illustration till nästa inlägg

När jag just tryckt på publiceraknappen kom jag att tänka på den judiska kyrkogården i Budapest som vi besökte i höstas. Fram till 1930-talet var Ungern ett bra land för judar, där fanns mycket få särsbestämmelser. Många flyttade därför dit. På 1930-talet deporterades 90 % av dem till olika koncentrationsläger, framför allt Auschwitz. På den judiska kyrkogården finns minnesmärke efter minnesmärke för detta och det var lätt att förstå att det måste kännas viktigt för efterlevande att komma hit. Bland annat finns här en tårpil av rostfritt stål alldeles fullt med löv av silver. På varje löv är inristat namnet på en person som försvann i koncentrationslägren. Se bilden här. Se också bild av minnesmärke över Raol Wallenberg och av väggen med ett fack för olika saknade.

Svenska regler i Auschwitz?

Hjärtat känns tungt när jag idag läser sista delen av ledaren i NA med rubriken Svenska regler i Auschwitz? 84-åriga Miriam L fick 80.000 kronor av tyska staten som ersättning för hur hon behandlades under 2:a världskriget, bl a var hon fånge i Auschwitz. Försäkringskassan anser att pengarna ska ses som pension för det arbete hon utförde i koncentrationslägret och att den svenska pensionen därmed ska minska...
Jag tar mig för pannan och undrar om det alls finns något sunt förnuft och mänskligt tänkande i försäkringskassan numera??? Regelboken hos FK har säkert inget kapital om gottgörelse för omänsklig behandling, men ändå... Nu ska Regeringsrätten avgöra hur det ska bli.

Motioner

Det är kul att skriva motioner - och ett sätt att göra sig hörd.

Jag har just skrivit protokollet från s-föreningens årsmöte och noga protokollfört att vi förra året lämnade in sju motioner till Örebro Arbetarekommun. Alla blev, på olika sätt, välvilligt behandlade av representantskapet - inte minst den som Klas skrev att det behövdes toaletter för dem som vandrar i vid Rynningeviken. Beskedet blev: toaletterna är redan på plats!

Nu har vi just lämnat in en motion, som vi hoppas ska behandlas av partikongressen. Den gäller behovet av att se över regelverket och strama upp det för att förhindra att gode män och förvaltare agerar egennyttigt. Exempel är två fall från Dalarna där gode man resp förvaltare skrivit gåvobrev resp testamente till sina närståendes fördel. Så kan det ju inte få vara - har man fått en förvaltare eller god man måste man kunna lite på att den agerar som man själv skulle ha gjort - om man varit i sin krafts dagar.

Jag tror att jag faktiskt vill illustrera också det här inlägget med en bild från första maj 2008. Första maj ÄR verkligen en högtidsdag!

Så vinner vi valen!

Det allra bästa sättet, kanske att göra oss påminda. Här en bild av Arne Dahlström och min make Klas. Hukad Ewonne Granberg vid liten flicka. Bilden togs 1 maj 2007.

På Förtroendevaldas dag i lördags handlade det också, förstås, om hur vi ska vinna valen. Björn Sundin hade en del tankar om detta: Vi måste ha i minnet att vi är i opposition men att vi vill förändra. Samtalen är viktiga, de "riktiga" och de på webben. Dörrknackning, home-parties rekommenderas först och främst. De kan kompletteras - eller förberedas - genom utdelning av flygblad på gator och torg eller i brevlådor, genom brev och vykort.

När Wadköpings s-förening har styrelsemöte på torsdag blir det här en punkt. Sedan får var och en välja vad han/hon har möjlighet - och lust - till. En aktivitet har vi i alla fall beslutat redan: den 17 maj, en söndag, kommer vi att finnas vid Rosenbergs stuga i Oset med kaffe och glatt humör. Det är en årlig aktivitet i föreningen, val eller inte val. Här träffar vi avstressade människor som gärna sätter sig en stund och pratar om ditten och datten, mest om fågarna och naturen, med oss. Och vi känner att vi ger vår förening, och därmed socialdemokratin, ett ansikte.

Politisk blogg

Igår deltog jag i Förtroendevaldas dag här i Örebro. Det blev en intressant dag med föreläsning och seminarium, möte med partikamrater i stimulerande miljö på universitetet. Det allra bästa var en lång föreläsning av Erik Amnå. Han talade på temat Jourhavande medborgare om samhällsengagemang på gott och ont, om det civila samhällets oundgängliga betydelse och om varför vi engagerar oss.

Björn Sundin, kanslichef på vårt, numera, oppositionskansli, proklamerade valrörelsens start. Det gäller både EU-valet i juni och det allmänna valet 2010. Starta en blogg, var en av uppmaningarna. Jag tog detta ad notam och här är min politiska blogg. John, min nämndkamrat i nämnden för funktionshindrade, har 200 besök varje dag i sin blogg. Jag har inga förväntningar på att jag ska nå därhän, tycker det är roligt att skriva och kanske vill någon eller några titta in i bloggen.

Hoppas jag kommer på alla tekniska finesser: räkneverk som visar antalet besök (resultatet kan bli en besvikelse dock) och hur man länkar hit och dit. Jag ska fråga John!