Sämre för unga med funktionsnedsättning

Partikamraten John tipsade om en artikel som ledde till att jag på nätet sökte reda på betänkandet Brist på brådska. Jag tycker inte om innehållet i betänkandet, ser det som ytterligare ett sätt att minska regeringens ansvar för vid sjukdom - och nu vid omfattande funktionsnedsättning. Jag har skrivit en debattartikel och skickat till Nerikes Allehanda och en motion till Örebro Arbetarekommun. Motionen har jag också skickat till Lennart Axelsson, riksdagsledamot (S) på Örebrobänken och ledamot i socialförsäkringsutskottet. I motionen framhåller jag, med stöd av styrelsen i min S-förening, att det är omöjligt att fatta beslut enligt andan i betänkandet. Hela frågan om ekonomiskt och annat stöd till unga med funktionsnedsättning måste utredas vidare.

Bilderna här ovan är tagna vid gårdagens styrelsemöte - som vanligt en trevlig tillställning. Den enda person, som inte är medlem i S är den unge mannen i Ewonnes famn. Han heter Arvid.

Mer om tandvård

Nu har jag också läst en dubbelsidig artikel i dagens DN om tandvårdens brister. Artikelns rubrik är Det är en fasansfull skam att vara tandlös". Björn Klinge, professor i odontologi har låtit tillverka en protes som gör att han ser tandlös ut. Så här säger han om folks reaktioner när han bär den: Folk backade in i väggen när jag talade med dem - ingen ville ha med mig att göra!..."
I artikeln läser jag om tandvårdsförsäkringen genom tiderna: "Dåliga tänder har länge varit en klassmarkör i Sverige. Den tandvårdsförsäkring som infördes 1974 skulle ända på den saken: all tandvård subventionerades, folktandvården byggdes ut och staten reglerade tandläkarnas priser... Men under 1990-talets ekonomiska kris urholkades tandvårdsförsäkringen och efter regeringen Perssons tandvårdsreform 1999 blev det ännu mer kostsamt att gå till tandläkaren."
Det är smärtsamt att veta att vårt parti står för en förändring som ökar, inte minskar klasskillnaden vad gäller goda tänder.
Jag tycker som Björn Klinge, som i DN-artikeln säger att han i många år propagerat för att tandvården ska ingå i sjukförsäkringen och därmed omfattas av högkostnadsskyddet för sjukvård. Dyrt för samhället! Ja, men en fråga om solidaritet och jämlikhet.

Om tandvård

Jag läste just i nätupplagan av Dagens samhälle att det i vissa kommuner finns en regel om att socialbidragstagare inte kan kräva att få behålla mer än tjugo tänder i munnen. Ordf i socialnämnden (M) i Täby uttalar sig och säger att om man går på bistånd kan man inte få allt som den som har ett arbete kan skaffa sig.
Under en lång följd av år har vi sett tandvård, på jämlika villkor, som en del av den välfärd vi vill ha. Att läsa de nya, borgerliga tankarna är som att förflytta sig långt tillbaka i tiden. Stig Dagerman skrev på sin tid i en dagsedel en kommentar till en annan socialnämndsordförandes uttalande om att ha hund: ... hund får den fattige ha, de kunde väl leka med råttor, som är skattefria och bra...
Och jag minns från 60-talet när jag var ung sjukhuskurator och ansökte för en patients räkning om tandvård - på den tiden var det protes som gällde. Jag fick nästan lova att patienten skulle leva länge så att det var värt att satsa på honom.
Bra tänder ingår i välfärden!

Att minska kostnaderna

I kväll budgetträff (S) inför 2010. Kommunens skatteintäkter väntas minska med 338 miljoner från 2008 till 2011. Redan årets budget i "min" programnämnd måste minska med 1 % dvs 20 milj kr, men med tanke på att halva året hinner gå innan vi kan vända en stora kommunskutan så behöver vi minska kostnaderna med 2 %. I juni vill KS veta vad just vi i Nämnden för funktionshindrade kan minska kostnaderna med. Vi har redan diskuterat detta i nämndens presidium och är överens mellan blocken: ökad effektivitet i förvaltningen men inte försämrade villkor för personerna med insatser.

Själv blandade jag nog ihop tankarna på budget 2010 med tankarna inför valrörelsen, som ju startade med förtroendevaldas dag den 28 februari. Jag anser att generella åtgärder i samhället tillsammans med individuella insatser ger på sikt minskade kostnader men framför allt bättre livskvalitet. Jag tycker mycket om ansatsen i den nya statliga utredningen som kan sammanfattas i sin titel, Möjlighet att leva som andra. De generella insatserna består av fysisk tillgänglighet till lokaler, gator och torg, stimulans och stöd till utbildning, insatser från arbetsförmedlingen rehab och jobb ev med lönebidrag, försäkringskassans prövning och omprövning av aktivitetsersättning, boendestöd från oss i Nämnden för funktionshindrade, uppmuntran att använda och tillgång till fritidsanläggningar mm mm.

Genom att utveckla ett synsätt, som motsvarar de nationella handikappolitiska målen, visar vi att vi verkligen anser det viktigt att ha möjlighet att leva som andra. Eller som en av deltagarna ikväll sade: Du bryr dig inte om politiken, men politiken bryr sig om dig!

Vårens studiecirkel

Ålgarn på tork

I kväll startade Wadköpings s-förenings nya studiecirkel: EU och fiskeripolitiken. I höstas körde vi studiecirkel om EU:s jordbrukspolitik: Från jord till bord. Nu har vi ett material som har underrubriken Från nät till tallrik. Rimmar inte lika bra men ganska fyndigt ändå.

Det visade sig vara svårt att få ämnet gripbart, siffrorna förskräcker. I Sverige finns 3.500 fiskare. De använder sammanlagt 1.600 båtar och tar årligen upp 210.000 ton fisk, dvs 131,25 ton fisk per båt. Kina och USA tar upp precis hur många ton fisk som helst.

För att få grepp om hela frågan bestämde vi oss för att begränsa oss till Östersjön och länderna runt Östersjön. Vi delade också ut uppgifter till nästa gång: Peter ska ta reda på lite om Östersjösamarbetet och om hur den planerade gasledningen kommer att påverka fisket. Jag ska intervjua en ålfiskar, Klas ska intervjua en laxodlare och Kjell ska kolla fiskpriserna i detaljhandeln. Vad kostar ålen, vad kostar torsken, vad kostar gösen - alltsammans god och närande mat.

Rastområden för hundar

Dino, högst i rang i Karlslundsskogen, accepterar unghunden Zorro som lekkamrat...

... om bara Zorro visar tillbörlig respekt - och det gör han så gärna.

Nu vill jag tala i egen sak! Wadköpings s-förening motionerade i höstas om inrättande av rastområden för hundar. Sverigedemokraterna hade, oss ovetande förstås, dessförinnan motionerat hos fullmäktige om rastgårdar för hundar. Det är en himmelsvid skillnad mellan rastområden och rastgårdar.

I dagens NA läser jag att tekniska förvaltningen i Örebro kommun inte vill tillskapa rastgårdar men tillhandahåller material och mark utanför stadskärnan om någon/några själva vill inhägna och sköta rastgården. Det är OK och passar säkert många.

Jag skulle vilja att mark också "avsätts" dvs förklaras vara rastområden för hundar. Rastområden ska inte vara inhägnade men för allmänheten vara kända att här finns okopplade hundar med sina hussar/mattar. Däremot måste vanliga regler gälla, t ex att man kopplar sin hund inför möte med en annan hund, tills man förvissat sig om att vänskaplighet råder.

I kväll på Arbetarekommunens årsmöte fick jag av Torgny en kopia av Södermalms informationsblad i Stockholm. Rubriken är Är du med hund? Fakta för mattar och hussar i vårsolen! Av artikeln framgår att det i Stockholm finns både rastgårdar, inhägnade, och rastområden, utan inhägnad. För båda gäller undantag från kopplingstvång på offentlig plats.
Enbart på Södermalm finns fyra rastområden och ett flertal rastgårdar.
I centrala Örebro bor det många hundar. De vill leva ett fritt hundliv så ofta som möjligt! Ge dem - och oss mattar och hussar - rastområden där de kan springa fritt!

"Jag kan inte nog beklaga..."

Ja, nu har SEB ändrat sig vad gäller de jättestora löneökningarna till direktörerna. Folk blev jättearga och statsministern vände sig från banken. SEB har omprövat sitt beslut och vd Annika Falkengren nöjer sig med sin tidigare årslön, 7 milj kronor. I NA idag redovisas bankchefernas löner i olika banker och de varierar ju väldigt: I Nordea har vd 8,4 milj i årslön, i Swedbank 8 milj, i Handelsbanken 7,4 milj. Men i Ikanobanken 1,7 milj och i ICA-banken 2,8 milj. Det måste ju räcka för att klara även ett anspråksfullt privatliv, kan man tycka.

Wallenberg göder sina chefer

Detta är en rubrik i dagens NA. Artikeln berättar om att ABB:s vd fick 147 miljoner för fyra månaders arbete. Igår såg vi i Rapport ett inslag om SEB:s högsta chefer som fått lönepåslag med 26-29% för att de har avstått bonusar. Jag minns ett tidigare inslag där bankdirektören Falkengren framträdde och berättade att hon minsann avstått från bonus - hon nämnde inte att hennes fasta lön därmed ökat med 2 milj kr per år.
Man tar sig för pannan. Vad ska man med så mycket pengar till? En av dödssynderna är girigheten - är det den som sticker fram sitt ansikte när människor tar emot - eller kanske t o m agerar för - löner som är långt bortom vad en person/familj kan behöva.
Betalar man skatt enligt regelboken så får ju statskassan i och för sig ett gott tillskott. Vad blir skatten på månadsinkomsten 147:4=36,75 milj kr?
En annan rubrik denna dag, nu i DN: Så låg blir den nya pensionen. Är man två personer med hyfsad pension så fungerar det ändå men en ensamstående, som själv får stå för fasta kostnader som hyra, el etc kan få det väldigt knepigt. Tur i alla fall att äldre med de allra lägsta pensionerna inte får en sänkning.

Personlig assistans på entreprenad, nej!

Igår sammanträde i Nämnden för funktionshindrade. Det mest spännande var frågan om att utreda om kommunens personliga assistans ska läggas ut på entreprenad. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är emot, ser ingen fördel med entreprenad för den här verksamheten och varför då ens utreda. Det måste, anser vi, finnas skäl för alternativt utförande, t ex bättre kvalitet, större effektivitet och, om man så önskar, större mångfald. Kvaliteten i vår utförda assistans är god (det tycker 94-97 % av de tillfrågade), effektiviteten jobbar vi med, mångfalden är större än vid någon annan insats - det är nämligen helt fritt att välja kommunen eller ett företag att anordna assistansen - eller att själv organisera den.

Illustration till nästa inlägg

När jag just tryckt på publiceraknappen kom jag att tänka på den judiska kyrkogården i Budapest som vi besökte i höstas. Fram till 1930-talet var Ungern ett bra land för judar, där fanns mycket få särsbestämmelser. Många flyttade därför dit. På 1930-talet deporterades 90 % av dem till olika koncentrationsläger, framför allt Auschwitz. På den judiska kyrkogården finns minnesmärke efter minnesmärke för detta och det var lätt att förstå att det måste kännas viktigt för efterlevande att komma hit. Bland annat finns här en tårpil av rostfritt stål alldeles fullt med löv av silver. På varje löv är inristat namnet på en person som försvann i koncentrationslägren. Se bilden här. Se också bild av minnesmärke över Raol Wallenberg och av väggen med ett fack för olika saknade.

Svenska regler i Auschwitz?

Hjärtat känns tungt när jag idag läser sista delen av ledaren i NA med rubriken Svenska regler i Auschwitz? 84-åriga Miriam L fick 80.000 kronor av tyska staten som ersättning för hur hon behandlades under 2:a världskriget, bl a var hon fånge i Auschwitz. Försäkringskassan anser att pengarna ska ses som pension för det arbete hon utförde i koncentrationslägret och att den svenska pensionen därmed ska minska...
Jag tar mig för pannan och undrar om det alls finns något sunt förnuft och mänskligt tänkande i försäkringskassan numera??? Regelboken hos FK har säkert inget kapital om gottgörelse för omänsklig behandling, men ändå... Nu ska Regeringsrätten avgöra hur det ska bli.

Motioner

Det är kul att skriva motioner - och ett sätt att göra sig hörd.

Jag har just skrivit protokollet från s-föreningens årsmöte och noga protokollfört att vi förra året lämnade in sju motioner till Örebro Arbetarekommun. Alla blev, på olika sätt, välvilligt behandlade av representantskapet - inte minst den som Klas skrev att det behövdes toaletter för dem som vandrar i vid Rynningeviken. Beskedet blev: toaletterna är redan på plats!

Nu har vi just lämnat in en motion, som vi hoppas ska behandlas av partikongressen. Den gäller behovet av att se över regelverket och strama upp det för att förhindra att gode män och förvaltare agerar egennyttigt. Exempel är två fall från Dalarna där gode man resp förvaltare skrivit gåvobrev resp testamente till sina närståendes fördel. Så kan det ju inte få vara - har man fått en förvaltare eller god man måste man kunna lite på att den agerar som man själv skulle ha gjort - om man varit i sin krafts dagar.

Jag tror att jag faktiskt vill illustrera också det här inlägget med en bild från första maj 2008. Första maj ÄR verkligen en högtidsdag!

Så vinner vi valen!

Det allra bästa sättet, kanske att göra oss påminda. Här en bild av Arne Dahlström och min make Klas. Hukad Ewonne Granberg vid liten flicka. Bilden togs 1 maj 2007.

På Förtroendevaldas dag i lördags handlade det också, förstås, om hur vi ska vinna valen. Björn Sundin hade en del tankar om detta: Vi måste ha i minnet att vi är i opposition men att vi vill förändra. Samtalen är viktiga, de "riktiga" och de på webben. Dörrknackning, home-parties rekommenderas först och främst. De kan kompletteras - eller förberedas - genom utdelning av flygblad på gator och torg eller i brevlådor, genom brev och vykort.

När Wadköpings s-förening har styrelsemöte på torsdag blir det här en punkt. Sedan får var och en välja vad han/hon har möjlighet - och lust - till. En aktivitet har vi i alla fall beslutat redan: den 17 maj, en söndag, kommer vi att finnas vid Rosenbergs stuga i Oset med kaffe och glatt humör. Det är en årlig aktivitet i föreningen, val eller inte val. Här träffar vi avstressade människor som gärna sätter sig en stund och pratar om ditten och datten, mest om fågarna och naturen, med oss. Och vi känner att vi ger vår förening, och därmed socialdemokratin, ett ansikte.

Politisk blogg

Igår deltog jag i Förtroendevaldas dag här i Örebro. Det blev en intressant dag med föreläsning och seminarium, möte med partikamrater i stimulerande miljö på universitetet. Det allra bästa var en lång föreläsning av Erik Amnå. Han talade på temat Jourhavande medborgare om samhällsengagemang på gott och ont, om det civila samhällets oundgängliga betydelse och om varför vi engagerar oss.

Björn Sundin, kanslichef på vårt, numera, oppositionskansli, proklamerade valrörelsens start. Det gäller både EU-valet i juni och det allmänna valet 2010. Starta en blogg, var en av uppmaningarna. Jag tog detta ad notam och här är min politiska blogg. John, min nämndkamrat i nämnden för funktionshindrade, har 200 besök varje dag i sin blogg. Jag har inga förväntningar på att jag ska nå därhän, tycker det är roligt att skriva och kanske vill någon eller några titta in i bloggen.

Hoppas jag kommer på alla tekniska finesser: räkneverk som visar antalet besök (resultatet kan bli en besvikelse dock) och hur man länkar hit och dit. Jag ska fråga John!