måndag 20 april 2009

Tekniknörd eller politiker?

Rubriken är partikamraten Björn Sundins i S-krönikan i dagens NA. Björn skriver om att blogga och twittra under pågående sammanträde, var det OK? Jag reagerade på följande: "När kommunfullmäktige i Örebro sammanträdee senast, i mars, bestämde jag mig för att testa om Twitter kunde vara en vettig kanal för att fler ska få del av vad vi folkvalda politiker gör. Det resulterade i cirka 40 korta Twitterkommentarer om vad debatten handlade om just då och fyra lite längre inlägg på min blogg där jag utvecklade frågorna. "
I sin artikel i NA efterlyser Björn synpunkter på S-krönikans innehåll. För att få bakgrunden klarare för mig gick jag till hans blogginlägg Twitter och Facebook - bra eller bara nytt? För att se vilka Twitterkommentarerna var sökte jag också upp dem och hittade dem i inlägget Twitterexperiment idag.
Nej, jag tycker inte att man ska blogga och twittra under pågående sammanträde. Varför skulle man inte hellre i lugn och ro efter sammanträdet formulera sin uppfattning. De exempel på twittring som finns med inlägget Twitterexperiment idag bidrar inte till att öka insynen, förståelsen eller intresset för kommunpolitik! Möjligen om twittringen hade innehållit något bra som "de våra" sagt. Men det blir ändå alldeles för fragmentariskt. Och att skriva blogginlägg under pågående sammanträde måste rimligen leda till att intresset fokuseras på annat än vad som sägs från talarstolen.
Den som vid ett sammanträde begärt ordet och fått det har rätt till uppmärksamhet, att möta åhörarnas blick, vara säker på att det sagda uppfattats. För en vital partipolitik är det nödvändigt att den som engagerar sig blir sedd och hörd i sitt sammanhang.
Alltså: jag tycker att twittring under sammanträden är meningslös och t o m dålig. Bloggning, däremot, är en form av ny teknik som jag gillar - om man skriver sina inlägg s a s på sin kammare. Och Facebook låter spännande...

lördag 18 april 2009

Förstärkt regelverk för gode män och förvaltare

I sommar är det partikongress. Repskapet ska på måndag behandla en uppsjö av motioner som föreningar och enskilda s-medlemmar har skrivit i olika frågor och om olika ämnen. Också jag har skrivit en motion som min s-förening har antagit som sin egen. Rubriken är Förstärkt regelverk för gode män och förvaltare. Motionen illustrerar behovet av detta förstärkta regelverk och som exempel har jag tagit två fall: det ena i utkanten av släkten, det andra hämtat från en artikel i Dalademokraten.
Arbetarekommunens styrelse anser, som vi, att "reglerna i vissa fall kan behöva ändras, eller åtminstone att, som motionen föreslår, att översyn av reglerna görs". Förslaget till måndagens rep.skap är att anta motionen som arbetarekommunens egen och skicka den till partikongressen.
Så får vi se vad som händer efter detta!

Ensamkommande flyktingbar

I en debattartikel i NA idag skriver Rasmus Persson och Lena Widing om kommunens satsning på ensamkommande flyktingbarn. I artikeln beskriver författarna boendet för flyktingbarn och -ungdomar, som kommit till Sverige utan sina föräldrar. Pionjären heter boendet och här får ungdomarna bo tills deras ansökan om uppehållstillstånd är avgjord. I Pionjären finns personal som hjälper till med introduktionen till det svenska samhället.
Innan Pionjären fanns hade min s-förening ett medlemsmöte dit vi inbjöd kommunens invandrarchef. Hon kunde berätta om ungdomar som s a s togs omhand hos landsmän, som falskeligen utgav sig för att vara ungdomarnas släktingar men som i stället på olika sätt utnyttjade ungdomarna. Och dessa nykomna ungdomar kunde ju inte språkligt sett kommunicera med de svenska myndigheterna som skulle följa upp deras placering. Vi skrev en motion om detta och krävde bättre kontroll från socialtjänstens sida.
Även för de ungdomar, som verkligen kom till sina släktingar i Sverige och behandlades väl av dem, behövs en god introduktion. Jag är övertygad om att Pionjären ger den möjligheten. Och det är lätt att instämma med Rasmus Persson och Lena Widing när de skriver om den krävande och farliga resa som dessa barn/ungdomar ska klara av, förutom att skiljas från sina föräldrar, och de svårigheter med bl a språk och kultur som väntar i det nya landet.
Jag delar alltså Rasmus Perssons och Lena Widings stolthet och glädje över Pionjären och tror, som de, att en god introduktion ger ungdomarna möjlighet att bli del av det samhälle de kommit till.

torsdag 16 april 2009

Att vara i opposition

Att vara i opposition - om detta har jag skrivit tidigare. Idag funderar jag alldeles extra över vad det innebär rent allmänt men i synnerhet vad det innebär om man ingår i ett presidium, dvs i mitt fall är andre vice ordförande i en nämnd. Just idag har det inneburit att på förmiddagen delta i ett utskott där majoriteten och oppositionen tillsammans och med stor inlevelse har diskuterat hur vi ska kunna minska nämndens kostnader utan att det drabbar dem vi ska stödja. Vi har "vänt på alla stenar", vi har ställt knepiga frågor till tjänstemännen, gett utredningsuppdrag - allt i en gemensam strävan att vår kostnader ska rymmas i de nya, krympta ramarna. Ett möte där det verkligen kändes att vi hjälptes åt.
I går var det nämndsammanträde med diskussioner i god stämning.
På eftermiddagen idag deltog jag i ett möte där det visade sig att något allvarligt hänt i vår verksamhet och att förvaltningschefen känt till det sedan före påsk och ordföranden sedan igår då hon kom hem från utlandsresa och inte var tillgänglig dessförinnan. Om nu ett presidium är nämndens ledning så undrar jag varför förvaltningschefen inte kontaktade mig före påsk eller varför ingen av dem nämnde något om det skedda vid något tillfälle under gårdagens långa sammanträdeseftermiddag...
Eller är presidiets uppgift enbart att förbereda nämndens sammanträden? Det går runt i mitt huvud! Och det känns INTE roligt.

onsdag 15 april 2009

Om feriepraktik

På oppositionskansliet har man uppmärksammat att Arbetsförmedlingen Rehab inte längre medverkar till att finna sommarjobb som är anpassade för ungdomar i gymnasiesärskolan. Hur kan man bara sluta med det? John skickade över dels en interpellation där Lena Baastad frågar vem som nu ska göra det, dels ett pressmeddelande i frågan. Jag hoppas att detta kommer att uppmärksammas ordentligt i pressen och det gäller ju inte enbart elever i gymnasiesärskolan utan också i RGD och RGH och ungdomar som är rullstolsburna, ungdomar med nedsatt syn och ungdomar med alla andra funktionsnedsättningar som gör att de behöver särskilt anpassade jobb.
Jobbfrågan för personer med funktionsnedsättning är överhuvudtaget en ödesfråga i vår handikappolitik. Möjlighet att leva som andra förutsätter tillgång till arbetsmarknaden enligt vars och ens förutsättningar. Att ha en uppgift och arbetskamrater, att ha en inkomst och att betala skatt.
I nästa vecka anordnar Programnämnden föreläsningar på temat "hur får personer med funktionsnedsättning en chans på arbetsmarknaden". Jag ska sitta på första bänk!

onsdag 8 april 2009

Pressmeddelande från alliansen

Min partikamrat John, som har koll på det mesta, skriver i sin blogg om vår politiska majoritets senaste pressmeddelande. Pressmeddelandets rubrik är Socialdemokraterna använder kommunens resurser regelvidrigt - igen. När jag läser pressmeddelandet förfäras jag, liksom John, över den enormt dåliga språkbehandlingen i texten. John hittade 16 skrivfel och ett faktafel i den ganska korta texten, jag hittade ytterligare ett språkfel och ett skrivfel. Det värsta måste väl vara, jag utgår från att det är ett skrivfel, att man gav Staffan Werme benämningen (s), dessutom med liten bokstav genomgående för alla partibeteckningar.
Det man skriver är ens ansikte utåt, sade en lärare en gång och syftade på språkbehandling och stavning. Hur kan kommunalrådskansliet i Örebro kosta på sig att ha ett så dåligt ansikte utåt?
Sedan kan jag väl fundera över varför man inte använde Socialdemokraternas kuvert om man nu skulle skriva till grannarna till den blivande idrottshallen... Då hade det ju också synts att partiet och inte kommunen betalade portot.

torsdag 2 april 2009

Sämre villkor för unga med funktionsnedsättning

Idag har jag fått infört en debattartikel i Nerikes Allehanda. Jag skickade den i förrgår kväll och idag finns den i tidningen, så snabbt!
Det jag reagerat över är förslag i en statlig utredning, Brist på brådska, att försämra försörjningsmöjligheterna för de allra flesta unga som idag har aktivitetsersättning. I stället ska arbetslinjen gälla fullt ut för alla utom dem som nu och för alltid konstateras helt sakna arbetsförmåga. Det är en helt omöjlig lösning försörjningsmässigt för dem, som inte tillhör den gruppen utan har, eller kan utveckla, en viss arbetsförmåga.
I dagens Dagens Samhälle, tidning för Sveriges kommuner och landsting, står idag en artikel med precis samma uppfattning som min!
Jag har nu en lång stund försökt att länka till min artikel och till den i Dagens Samhälle. Tyvärr överstiger det min tekniska förmåga!

onsdag 1 april 2009

Ramavtal för permittering och utbildning

Jag kommer just från medlemsmöte i Wadköpings s-förening. Vi har haft besök av Lars-Erik Soting, i kväll i skepnad av ombudsman i IF Metall. Rubriken var Kan man sänka löner för att rädda företag? När kvällen var slut förstog vi att vi missuppfattat det hela och att rubriken inte var relevant. Man sänker, inte löner, inkomster för att rädda jobben! Inte många, men några företag och fackklubbar, har tecknat avtal som heter som rubriken. Man behåller sin timlön men går ner i arbetstid, t ex minskar med en dag i veckan.
Vår förenings styrelse diskuterade i måndags om det är en åtgärd på väg till konkurs. Så är det inte, fick vi veta. En värdering av företaget görs innan avtal tecknas. Men OM ett företag nalkas konkurs i alla fall så är receptet att öka inkomsten till den nivå där den var före det nya avtalet och dessutom retroaktivt. Därmed återgår 12-månadersinkomsten till det tidigare och a-kassan påverkas inte av avtalet, ej heller den statliga inkomstgarantin.
Diskussionens vågor gick heta. Det var många om och men. Vi enades om att det inte gick att förbereda sig för det plötsliga som kom och att den här konstruktionen, genom att det går att häva avtalet inför ev konkurs, ändå är det bästa - i denna värstingsituation.
Vi diskuterade också lönesänkningar vid övergång från treskift till tvåskift till dagtid. Den processen minskar inkomsten drastiskt - men det är ju inget att göra åt...
Och som Peter sade: krisen har ju inte mer än börjat...