Färdigskrivet

OM någon till äventyrs skulle komma in på den här bloggen så är det nog ganska lätt att förstå att den har blivit övergiven. Min tanke med två bloggar var att skriva om mitt vardagsliv i en mer personlig blogg och om djupa politiska tankar i den här. På så sätt ville jag vara mindre tråkig i den personliga, som kanske läses av folk som inte själva är politiskt intresserade. Men en person hjälpte mig att förstå att det ju blev någon slags personlighetsklyvning: jag är jag antingen jag är personlig eller "politisk". Så jag samlar ihop mina tankar, av olika slag, i en enda blogg www.ingersvardag.blogspot.com
Välkommen dit - om Du vill. Kommentera gärna!

Telefonservice

Jag har brutit foten och blivit gipsad som akutpatient i Västervik. Nu är jag åter i Örebro och här ska gipset tas bort efter fyra veckor. För några dagar sedan ringde jag ortopedmottagningen på USÖ för tid för gipsborttagningen. Det blev 40 minuters väntan i telefonen och det är OK - men med ny teknik var det helt onödiga minuter. Under min väntan hördes varannan minut en käck röst som sade "det är fortfarande kö men vi tar snart emot ditt samtal, tack för att du väntar". Jag skulle ha velat veta vad som menades med "snart", t ex som när man ringer Dramaten: "det är tolv samtal före". Då kunde jag ju veta om jag faktiskt skulle vänta eller i stället återkomma.

Nu har jag just ringt ortopedmottagningen i Västervik. Där ombads jag knappa in mitt telefonnummer och fyrkant eller att vänta kvar. Jag knappade in och fick besked att jag skulle bli uppringd c:a kl 8.25. Kl 8.23 ringde en vänlig människa och på två minuter var hela ärendet uppklarat.

Så skulle jag vilja att vi får det när vi ringer till vår sjukvård i Örebro läns landsting. Jag har framfört det till Patientnämndens ordförande.

En eller två bloggar?

I senaste numret av Dagens Samhälle finns ett helt uppslag med rubriken Facebook och bloggar avgör kommunvalet. Många politiker sägs komma att använda nya medier i valrörelsen. I nätupplagan har man för säkerhets skull en Facebook-skola, så att jag och andra kan sätta oss in i vad det innebär att vara ansluten till Facebook.
Jag tänker inte ansluta mig till Facebook - det verkar tidsödande och jobbigt. Det gör också, såvitt jag förstår, att twittra - det verkar som man måste vara online hela tiden. Däremot är det roligt att blogga. Jag har två bloggar, en för mina nära och kära i en ganska vid krets, en med politiska reflektioner. När jag läser Dagens Samhälles råd verkar det som att det inte är någon bra idé att ha två bloggar. Man ger fem råd till bloggare. Det första är "Inte för tråkigt! Blanda politiskt-personligt, hitta en balansgång, föreläs inte.
Jag vet inte om någon läser min politiska blogg, däremot den personliga. Om någon är mer intresserad av en politisk blogg - om än aldrig så anspråkslös - så kan man tänka sig att den personen skulle bli irriterad över att läsa om Zorro, se bilder av Zorro och allmänt höra om min vardag. Så nu när jag har kommit så här långt i mina funderingar så lutar det ändå åt att jag fortsätter att ha två bloggar... Men det är kul att blogga! Och ju fler bilder desto roligare!

Kyrkovalet

Jag har förtidsröstat i kyrkovalet - det som kallas "det glömda valet". Jag är medlem i Svenska kyrkan och vill ta ansvar för mitt medlemskap. Jag är ju också angelägen att socialdemokratiska värderingar har ett starkt inslag i kyrkans politik. Och idag hittar jag ännu ett skäl till att rösta - nämligen när jag läser dagens Nerikes Allehanda: i en artikel intervjuas Sverigedemokraternas första namn på alla deras listor, Daniel Spiik. I en anna intervjuas statsvetaren Henrik Oscarsson på Göteborgs universitet. Han skriver om SD "om partiet har en för hög svansföring kan det mobilisera väljare som inte gillar Sverigedemokraterna och som annars inte skulle gå och rösta". En väldigt hög svansföring tycker jag att Daniel Spiik har i intervjun. Lågvattenmärket är (och det står också på tidningens första sida) när han säger om homosexualitet att "det enda tråkiga är när flickor är lagda åt det hållet. Det försämrar ju oddsen för en annan". I ett uttalande har Daniel Spiik säkert helt rätt: "många röstar nog för att vi inte ska få mer utrymme".

Socialpsykiatrins arbetsverksamhet

Intressant eftermiddag på besök hos socialpsykiatrins arbetsverksamhet. Café för kravlös social samvaro, dagverksamhet för social träning, mer strukturerad arbetsträning och till sist arbetsträning på öppna marknaden är olika nivåer i verksamheten. En arbetskonsulent hjälper till att hitta praktikplatser och stöder dem som får en sån. Men få är intresserade av praktikplats och ännu färre av anställning. Många värnar den trygghet som sjukersättningen ger och vill inte ens riskera sitt bostadstillägg. På så sätt hindrar ju faktiskt trygghetssystemet den normalisering som kan vara möjlig. Kanske är det inte enbart den ekonomiska tryggheten man värnar utan också den relativt kravlösa tillvaron på verksamhetens arbetsplatser. Hur ska man hjälpa människor att våga?

"Opposition, det är konspiration"

Konspiratörer?

Marie Wirde, politisk sekreterare för Vänsterpartiet i Örebro, inleder sin debattartikel i dagen NA med ett citat av Jean Baptiste Bernadotte, eller Karl den XIV Johan. Hon syftar på den diskussion som förs i Örebro mellan de politiska partierna och som gäller Bernadottejubileet här 2010. Jag får en bredare association, nämligen till relationen över huvud taget mellan de partier som är i majoritet och de partier som f n är i opposition. Jag tänker närmast på den icke-information som kommer en nämnds opposition till del om vad som rör sig i verksamheten.

När man låter sig nomineras till en politisk nämnd med den ena eller den andra inriktningen så är det ju (oftast) för att man har ett särskilt intresse för nämndens frågor. Så blir man vald och -kanske, som jag i "min" driftnämnd - t o m med en plats i nämndens presidium. Så följer man utvecklingen på området, läser utredningar, rapporter, tidskrifter, tänker och funderar, håller (så gott man kan) kontakt med nämndens verksamheter och den vanliga örebroaren. Kanske skulle vi vara en tillgång i resonemang om förnyelse och utveckling men så accepteras vi inte av den politiska majoriteten. Förklaringen måste väl ligga i att man aldrig kan veta om det ändå inte är så att opposition är konspiration...

Och - skam till sägandes - så var det också ofta under den förra mandatperioden med S/V i majoritet.

Att slå över bältet - eller helgar ändamålet medlen?

"Friska och hårda slag över bältet ska det vara i politiken" skriver Åke Eriksson idag i Nerikes Allehanda. Det handlar om en duell (kan man kanske kalla det) mellan Staffan Werme (FP) och Murad Artin (V). Sakfrågan gäller att boka, eller låtsas boka, torg för att hindra andras aktiviteter.
Ett slag över bältet (eller är det under bältet?) utdelar Rasmus Persson till socialdemokratin i en debattartikel med rubriken "Vi måste tänka nytt". Underrubriken är "Social ekonomi är ett sätt att få fler utanför arbetsmarknaden i jobb". Om man undantar ett stycke + en mening i artikeln - de saknar helt relevans i sammanhanget och skymmer hans budskap - så är det lätt att instämma i det ena av hans budskap: kommuner, landsting och staten kan göra så mycket mer för att stödja den sociala ekonomin, dvs kooperativ, stiftelser etc som bedriver verksamhet utan vinstintresse och med personal som tidigare stått utanför arbetsmarknaden.
Särskilt långt från arbetsmarknaden står personer med omfattande funktionsnedsättning av olika slag. För dem borde Örebro kommun ta ett mycket större ansvar genom att erbjuda praktik och anställning utifrån den enskildes styrkor, inte svagheter. Det är lätt att instämma i det som Rasmus Persson skriver om arbetets betydelse, "Det är genom att ge människor ansvar som du bygger upp människors självkänsla. Utan att du har en känsla av att bli behövd går du ner dig." Men det måste inte vara enbart genom den sociala ekonomin som "människor (får) en gemenskap och möjlighet att ta ansvar efter sin egen förmåga". Det går också bra att åstadkomma detta genom ett gott stöd i en anställning i Örebro kommun.
Men, nej, ändamålet helgar inte medlen här. Slaget över (eller under) bältet gav lite smolk i det glada budskapet...

EU-valet

Klok mamma, se nedan

Knappt tre timmar kvar - sedan får vi långsamt veta resultatet. Örebro arbetarekommun har sjudit av aktiviteter vecka efter vecka, sms har kommit bittida och sent: kom och hjälp till! Litet har också vi gjort men många, många har gjort mycket, mycket mer. Men också i det tysta har jag agerat - genom att påminna nära och kära och alla, vars bloggar jag läser, om betydelsen av att rösta. Min mamma sade inför min allra första röstning för sådär 50 år sedan: "Om man bor i ett land där man får rösta så ska man göra det!" Och det gäller fortfarande!

Och nu är det snart valvaka i "högkvarteret" på Stortorget 19.

Personlig assistans på entreprenad, återigen nej!

På onsdag är det programnämndssammanträde. Som beredningsärende kommer frågan om att lägga ut kommunens personliga assistans på entreprenad. Vi i S och V reserverade oss mot beslutet att ens lämna frågan till programnämnden för utredning - vi utgick från att det var samma sak som att lägga ut verksamheten på entreprenad. Nu finns ytterligare skäl att behålla verksamheten i egen regi. Ett skäl är att vi inte har en aning om vad den nya LSS-lagen innebär. Remisstiden har förlängts, lagen kommer inte att träda i kraft 1/1 2010 utan tidigast 2011 och ingen vet hur beslutet blir. Alltså kan vi inte åberopa innehållet i den statliga utredningen för konkurrensutsättning. Det finns ytterligare åtminstone ett nytt tungt vägande skäl emot. Jag har punktat upp min uppfattning på ett papper och stämmer av på gruppmöte i morgon kväll. Därefter, alltså, nämnd på onsdag...

Roligaste bloggen

Den roligaste bloggen att läsa med träffsäkra (och ofta bitska) kommentarer är Johns blogg. När jag har bloggläsning är hans blogg den första jag öppnar. Helt obetalbart är hans inlägg om det folkpartistiska självmålet häromdagen. Rubriken är Enbart ett tydligt beslut från "alliansen" idag - Folkpartiet har en usel miljöpolitik.

Om välfärdens kärna - en gång till

I senaste numret av Etc skriver våra landstingsråd (S) under rubriken Vad vill Ni göra med välfärden? Frågan ställs till den borgerliga oppositionen i landstinget. Landstingsråden är, förstås, oroliga över landstingets ekonomi som ju till största delen beror på kraftigt minskade skatteintäkter - inte på att "S har slösat bort landstingets pengar" för att citera rubriken i en tidigare artikel skriven av borgerliga företrädare i landstinget. Landstingsråden (S) efterlyser från oppositionen ansvarstagande i stället för påhopp, konkreta förslag på verksamheter och områden där det går att effektivisera.
Om detta ska tolkas som en allvarligt menad önskan om gemensamma ansträngningar för att klara situationen så vill jag applådera de socialdemokratiska landstingsråden. Både landstinget och vår kommun har enorma kostnadsminskningar framför sig - men ändå var sitt samhällsuppdrag att ta ansvar för. Att, med öppenhet och i så stort samförstånd som bara är möjligt, försöka lösa detta verkar helt självklart - hur ska det annars gå till?
Nu till min rubrik: I artikeln i Etc skriver landstingsråden - och man kan märka en viss irritation: "Allt oftare talar nu företrädare för de borgerliga partierna om värnandet av välfärdens kärna, för något år sedan var det välfärden som gällde, nu förefaller detta ha snävata in till en kärna. Om det nu är så tydligt att det är kärnan som ska värnas skulle vi vilja ha svar på vad det är som kan bantas bort i landstingets verksamhet, vad ryms inte i den borgerliga kärnan? Vi socialdemokrater anser fortfarande att det är viktigt att värna hela välfärden och inte bara kärnan."
Det är när jag läser detta som jag blir tveksam: är önskan om gemensamma ansträngningar allvarligt menad?

Ekonomiska restriktioner i kommunen

Kommunledningen har bjudit in alla kommunens förtroendevalda till en genomgång av kommunens ekonomi i det besvärliga läge som råder. Det var många som bänkade sig i aulan i Wadköpings utbildningscenter i kväll. Ekonomichefen berättade om anställningsstopp, inköpsstopp, restriktioner när det gäller kurser, resor utanför kommunen, aktiviteter, konsulttjänster och projekt, minskning av anslag till politiska partier med 10.000 per KF-mandat. Allt ska dock ske med omdöme, inget "idiotstopp" alltså. Och med dessa restriktioner avstår kommunledningen från att lägga ut ytterligare formella sparbeting!
Lite har därmed majoriteten gått (S) till mötes. Vi krävde minskad kostnader för kommunalråds- och oppositionsrådsverksamheten och minskning av konsultkostnaderna.
Budskapet var: vi måste tillsammans göra det yttersta för att minska kostnaderna 2009-2012 med 551,4 miljoner kronor - åtgärdsnivå kallade ekonomichefen detta.
I "min" nämnds förvaltning pågår ett intensivt arbete för att minska kostnaderna. På måndag samlas ekonomiutskottet igen för att ta del av reduceringens siffror. Igår träffade jag och andra cheferna för personlig assistans. I den nya organisationen för den verksamheten och med två kraftfulla chefer går det nog att komma till rätta med en del av överkostnaden för personlig assistans - dessutom utan att det drabbar de assistansberättigade.

Välfärdens kärna - igen

I söndags skrev jag om de nya tiggarna och om mina funderingar betr. hur de har det, vilka de är, hur de kommit mm. Jag frågade min vän socialnämndsledamoten, som berättade att deras situation är väl känd av socialtjänsten och polisen. Att det förekommer inslag av människohandel bland dem är också känt. Men om socialtjänsten och polisen agerar till hjälp för dessa människor eller om de enbart agerar betraktare - om detta fick jag inget besked. Så frågan kvarstår: hur har de det egentligen?

"Vem granskar granskarna?"

Frågan är Staffan Wermes i hans blogginlägg efter Uppdrag gransknings reportage i förra veckan från en vårdavdelning för dementa. Båda blev vi upprörda av reportaget men av alldeles olika anledningar - och Staffan Werme såg inte ens programmet utan blev upprörd s a s efter hörsägen. Kolla gärna våra respektive inlägg, mitt i onsdags och Staffan Wermes i torsdags, tror jag. Man kan ju också så här i efterhand se programmet på "webben".
Men frågan kvarstår: vem granskar granskarna? Ja, det är väl Pressens opinionsnämnd, Konstitutionsutskottet, rättsväsendet allt efter vad det gäller och allt efter vilken granskare som ska bli granskad. Jag gillar väldigt mycket Uppdrag granskning - lite tillrättalagt ibland, kanske, men man lyfter fram tokigheter som annars skulle leva vidare i det fördolda.
Ännu mer tycker jag om DN:s Maciej Zaremba. I går hade han ett reportage på tre helsidor om en romsk familj i Haparanda. Hela kulturbilagans förstasida bestod av en enda rubrik: Är alla lika inför lagen? Eller gäller särskilda regler för familjen Grönfors i Vojakkala by?
Maciej Zaremba skriver om familjen Grönfors, om hur en vuxen, utvecklingstörd son i familjen hugger en yxa i huvudet på en antagonist och, tillsammans med sina systrar, en bror och fadern, döms till 22 års fängelse. Reportaget handlar om bakgrunden till detta dåd. Journalisten har inför sitt reportage gjort femtio intervjuer och arbetet har tagit tre månader. Reportaget beskriver fördomar och systematisk bojkott, den huggnes skändning av mamma Grönfors´ grav, hot, tillmälen och förstörelse som den huggne gjort sig skyldig till. Det finns likheter med dödsskjutningen i Rödeby.
Inte Uppdrag granskning men TV3:s Insider har gjort reportage så att säga från den andra sidan: familjen Grönfors har här framställts som "vettvillingar som i decennier terroriserat grannskapet.
I DN-artikeln träder nu grannar och bybor fram och berättar om bojkott mot dem som "hjälper zigenare". Det är så dags nu att reagera kan man tycka och man kan fundera mycket över hur ett fåtal personer - en präst, en politker/företagare och några till - kan få så mycket inflytande över en hel by. Fanns inte en endaste person med civilkurage i Vojakkala by?

Wadköpings s-förening i Oset

Idag har vi genomfört vår, numera, årliga aktivitet vid Rosenbergs stuga i Oset. En vårsöndag varje år samlas styrelsen med kaffe, saft och kakor. Så parkerar vi oss vid ett bord intill Rosenbergs stuga och erbjuder alla förbipasserande förfriskning och samtal - om väder och viner, om fågellivet eller om politiken. En del tycker att det är skumt att vi bjuder på kaffe, andra kliver glatt fram när vi ropar an dem. Den här gången påminde vi dem vi mötte om EU-valet den 7 juni. Vi ser det som ett sätt att visa upp oss - "här är vi, alltså finns vi" för att travestera ett slitet uttryck. Förutom att vi träffar nya människor - en skulle rösta på Soting, en på Åsa Vestlund - har vi ett par timmar av avspänd samvaro oss emellan i styrelsen. Och den här gången var vädret så vackert och det var så varmt att hunden Zorro måste gå ifrån ett tag och ta ett dopp i sjön...

Valupptakt

Lars-Erik Soting, vår EU-kandidat talade om sin hjärtefråga: jobben

Lite glest på torget men Åsa Westlund var där

Det blev lite fel i kronologin. Egentligen skulle jag ha skrivit om valupptakten först och kommenterat dagens insändare i NA efter det. Men varav hjärtat är fullt talar munnen! "Välfärdens kärna" och de nya tiggarna tryckte på och jag glömde alldeles bort gårdagens valupptakt inför EU-valet.

Valupptakten var en stor satsning från Socialdemokraterna i Örebro. Oppositionsråden i kommunen, landstingsråden, de politiska sekreterarna, våra riksdagsledamöter, ombudsmännen - alla var på plats men av oss vanliga socialdemokrater syntes inte så många. Soting talade och Åsa Westlund talade, båda mycket tydligt och klart om arbeta och klimat - två ödesfrågor i valet.

Min s-förening, Wadköpings, tar vid i eftermiddag. Då tar vi kaffe och informationsblad och drar iväg till Rosenbergs stuga i Oset. Där hoppas vi, som tidigare i flera år, träffa avstressade vandrare som har tid för en kopp kaffe och ett informellt samtal. Vädret är fint, solen skiner.

Om välfärdens kärna

En intressant insändare i dagens NA har rubriken "Välfärdens kärna är bara retorik". Signaturen "Insider" i Hallsberg skriver här om vad man skulle kunna kalla "välfärdens kantring". Insändaren skriver bland annat om hur socialtjänstens försörjningsstöd förändrats från ekonomisk hjälp i mer eller mindre akuta situationer till en direkt försörjning för unga arbetslösa, som inte hunnit kvalificera sig för a-kassa, och till personer som genom försäkringskassans nya regelverk förlorar sjukpenning eller sjukersättning. Välfärdens kärna är, för mig och många andra, det socialförsäkringssystem som vi haft och utvecklat sedan åtminstone 70 år. Ekonomiskt stöd från socialtjänsten har sedan 1950-talet till och med i sin benämning angett att det gäller mer eller mindre tillfällig hjälp: socialhjälp, socialbidrag, försörjningsstöd.
Insändaren i NA skriver om "Välfärdens kärna" inom socialförsäkringen: Det märkliga är att försäkringskassan beskriver ovanstående (dvs sjukersättning som tas bort, min anm) med att ohälsotalet minskar, vilket inte har något med hälsa att göra, bara att någon annan än Försäkringskassan betalar.
Vad man än menar med "välfärdens kärna" så ingår inte de nya tiggarna i den. De sitter utanför Krämaren, vid Nikoalikyrkan och på andra platser där människor rör sig. Vem är de, varifrån kommer de? Är de kanske offer för en människohandel, som vi inte kan greppa och därför "inte ser"? Står någon i närheten av dessa till synes ensamma människor, kontrollerar och samlar in deras "inkomster"? Var finns dessa människor om natten? Hur lever de?

Politisk tystnad

Min nämndkamrat John skriver i sin blogg om majoritetens tystnadskultur. Hans exempel är ett ärende vid gårdagens nämndsammanträde i Nämnden för funktionshindrade nämligen icke-informationen om en utsedd entreprenörs avhopp från det uppdrag han åtagit sig. Är budskapet från majoriteten till förvaltningen "säg inget till oppositionen"? Hur det än är med detta så känns det egendomligt att, som andre vice ordförande i nämnden, ena stunden vara en samtalspartner och en stund senare uppleva sig helt förbisedd. Vårt uppdrag i nämnden borde ge större utrymme för gemensamma strävanden för den verksamhet vi har ansvar för - här finns inte anledning till så många partipolitiska meningsskiljaktigheter - och de som finns är kända på förhand.

Om äldreomsorg

Idag Uppdrag granskning. Programmet handlade om svensk äldreomsorg. En ensam undersköterska var satt att, kvällstid, vårda en hel avdelning med personer med demens. Till sin hjälp hade hon en s k springare, dvs en annan undersköterska som skulle, verkligen, springa mellan fyra avdelningar. Den permanenta undersköterskan försökte vara överallt, oföränderligt vänlig och omtänksam. Hon förde en och en av de boende till matbordet, matade lite här och tröstade lite där, hämtade smörgås och fil till en kvinna som inte gillade maten, avbröt allt när en annan kvinna kissade på sig. Bytte några ord med "springaren" som dock fick rusa iväg till en annan avdelning eftersom någon hade fallit där. Alltså, hur är det möjligt att organisera äldreomsorgen på detta sätt?
Ylva Thörn, Kommunals ordförande, var intervjuad efter programmet. Hennes recept/krav för rimlig äldreomsorg var mer skattepengar, äldreomsorgen ska vara solidariskt finansierad. Och så måste det ju vara. Rimligen borde dock det nationella högkostnadsskyddet för avgifterna göras om. Som det nu är räknas inte kapital som avgiftsgrunande vilket får till följd att en person med precis hur mycket pengar på banken som helst men med en liten pension får sin äldreomsorg till samma pris som en person med låg pension och inga pengar alls. Så borde det inte vara.

Om dubbelmoral

Programnämnd Social Välfärd har nyligen genomfört en upphandling i konkurrens av två gruppboenden för personer med bl a utvecklingsstörning. Som representant för oppositionen i Nämnden för funktionshindrade, inom vars ansvarsområde gruppboendet kommer att finnas, har jag ingått i den grupp som förberett upphandlingen. I gruppen talade vi mycket och engagerat om betydelsen av att ett idéburet företag fick åta sig driften av gruppboendet. Detta skulle bli en garant för god kvalitet och inlevelse i de boendes liv. I förra veckan antogs en entreprenör (http://www.na.se/artikel.asp?intId=1474710 ) till gruppboendet. Det företag, som fick uppdraget, var inte en idéburen organisation utan en del av ett multinationellt företag: Carema Orkidén AB.
Carema Orkidén AB är en del av Carema Vård och Omsorg som är ett helägt dotterföretag till Ambea AB. På företagets hemsida redovisas ägarstrukturen: 75 % av bolaget ägs av 3i Group pic och 3 i fonder, 15,9 % av Governement of Singapore Invesstment Corporation (GIC) och 9,1 % av styrelse och ledning.
Skillnaden mellan ett idéburet företag och ett multinationellt är så stor att man knappt kan föreställa sig den. Vilken inlevelse i verksamheten, vilka ansträngningar för god kvalitet kan detta stora företag göra och vilket budskap kommer att sändas från Singapore? Tanken var att äntligen kunna förverkliga idéer om social ekonomi och en förening mellan kommunen och det civila samhället. Resultatet känns som en besvikelse och lösningen som en dubbelmoral.