Ensamkommande flyktingbar

I en debattartikel i NA idag skriver Rasmus Persson och Lena Widing om kommunens satsning på ensamkommande flyktingbarn. I artikeln beskriver författarna boendet för flyktingbarn och -ungdomar, som kommit till Sverige utan sina föräldrar. Pionjären heter boendet och här får ungdomarna bo tills deras ansökan om uppehållstillstånd är avgjord. I Pionjären finns personal som hjälper till med introduktionen till det svenska samhället.
Innan Pionjären fanns hade min s-förening ett medlemsmöte dit vi inbjöd kommunens invandrarchef. Hon kunde berätta om ungdomar som s a s togs omhand hos landsmän, som falskeligen utgav sig för att vara ungdomarnas släktingar men som i stället på olika sätt utnyttjade ungdomarna. Och dessa nykomna ungdomar kunde ju inte språkligt sett kommunicera med de svenska myndigheterna som skulle följa upp deras placering. Vi skrev en motion om detta och krävde bättre kontroll från socialtjänstens sida.
Även för de ungdomar, som verkligen kom till sina släktingar i Sverige och behandlades väl av dem, behövs en god introduktion. Jag är övertygad om att Pionjären ger den möjligheten. Och det är lätt att instämma med Rasmus Persson och Lena Widing när de skriver om den krävande och farliga resa som dessa barn/ungdomar ska klara av, förutom att skiljas från sina föräldrar, och de svårigheter med bl a språk och kultur som väntar i det nya landet.
Jag delar alltså Rasmus Perssons och Lena Widings stolthet och glädje över Pionjären och tror, som de, att en god introduktion ger ungdomarna möjlighet att bli del av det samhälle de kommit till.